Oral diadochokinesi som enkel skattning av artikulatorisk förmåga vid Parkinsons sjukdom

Sammanfattning: Bakgrund: Nedbrytningen av neuroner vid Parkinsons sjukdom har visat sig gå långt innan tydliga motoriska symtom uppkommit. Subtila talförändringar kan förekomma långt innan dessa symtom debuterar och drabbade personer kan länge ha kompenserat för detta omedvetet. I dagsläget finns ingen enkel objektiv kvantifiering som kan ligga till grund för identifiering av artikulatorisk nedsättning hos patienter med Parkinsons sjukdom. Oral diadochokinesi (oral-DDK) har använts av kliniker för att bedöma dysartri då det pressar det artikulatoriska systemet. Ingen tidigare forskning har närmare undersökt vad som händer inuti stavelserna i oral-DDK utan fokuserat på andra faktorer. Mål: Att med enkla akustiska mått på vokalduration undersöka om den skiljer sig mellan personer med Parkinsons sjukdom och normaltalare. Metod: Studiens deltagare bestod av 40 personer med Parkinsons sjukdom och 40 normaltalare. Testdeltagarna fick utföra oral-DDK där stavelserna /pa, ta, ka/ upprepades i normalt respektive snabbt tempo. Vokaldurationen mättes ut av tre uppmärkare. Statistiska analyser utfördes för att se om det fanns skillnader i vokalduration mellan talargrupperna. Resultat: Denna studie visade att det fanns en statistiskt signifikant skillnad i vokalduration mellan personer med Parkinsons sjukdom och normaltalare i samtliga stavelser med undantag för /pa/ i normalt tempo. Slutsatser: Oral-DDK skulle kunna medverka som en komponent i ett tidigt diagnostiseringsverktyg för dysartri. Testet är objektivt och kräver ingen fullständig logopedisk träning och kan således användas av flera yrkesgrupper. Vidare forskning behövs för att närmare undersöka om enskilda ljudsegment är påverkade även vid andra neurologiska sjukdomar. Nyckelord: Parkinsons sjukdom, subtil talpåverkan, oral-DDK, vokalduration, dysartri, neurologiska sjukdomar