Fyrtionio år av framsteg? En analys av våldtäktsbrottets utveckling i lagstiftning och praxis från brottsbalkens införande till idag

Sammanfattning: Mot bakgrund av att det ofta påstås att Sverige har kommit långt med sitt jämställdhetsarbete och sin kvinnosyn är det intressant att undersöka hur gamla föreställningar om kvinnor har förändrats i lagstiftning och praxis under en knapp 50-årsperiod sedan brottsbalken infördes 1965 till idag. Syftet med min uppsats är tredelat och i den första delen av uppsatsen undersöks hur utvecklingen av den rättsliga definitionen av våldtäkt har sett ut och förändrats sedan 1965 till idag. Min slutsats för första delen är att våldtäktslagstiftningen har utökats och omfattar fler situationer än vid brottsbalkens införande. Lagstiftaren har tagit tydliga ställningstaganden mot gamla föreställningar kring kvinnans roll i samhället och vad som bör bedömas som relevant och inte, exempelvis har det tagits avstånd från att kvinnans beteende före övergreppet ska föranleda en mildare bedömning. Trots att sådana markeringar gjorts har lagstiftaren dock inte helt släppt gamla normer kring sexualitet: det är till exempel fortfarande kränkningen som uppstår vid samlag som är den avgränsande handlingen för vad våldtäktsbestämmelsen omfattar. Det vill säga att det är samlag som är det jämförande momentet, vilket i sin tur innebär att våldtäktsbestämmelsen fortfarande vilar på en heteronormativ grund och en traditionell uppfattning kring vad som utgör det värsta sexuella övergreppet. I den andra delen av uppsatsen undersöker jag vilka omständigheter som betraktas som relevanta i rättstillämpningen av våldtäktsbrottet och hur dessa har förändrats sedan 1965 till idag. Min slutsats är att omständigheter som är starkt förknippade med våldtäktsmyter och fördomar kan sägas ha fått minskad betydelse i Högsta Domstolens praxis, i vart fall enligt domskälen, vilket indikerar att domstolen allt mer frångår fördomsfulla uppfattningar vid bedömningen av våldtäktsbrottet. Den tredje delen av uppsatsen består av en jämförande analys av de två första delarna för att se vilka likheter och skillnader som finns. Mina slutsatser är att både lagstiftaren och tillämparen (HD) allt mer har frångått våldtäktsmyter men lagstiftaren har kommit längre i det arbetet än tillämparen. Jag menar att detta inte enbart beror på den kronologiska lagstiftningsordningen utan att det snarare verkar vara lättare sagt av lagstiftaren än gjort i domstolen att inte blanda in fördomsfulla uppfattningar i rättsprocessen. I uppsatsen använder jag mig genomgående av mina teoretiska utgångspunkter som beskriver feminism och genus, våldtäktsmyter och tvärvetenskaplig forskning. I uppsatsen anläggs det alltså ett feministiskt perspektiv och utifrån detta drar jag mina slutsatser och gör min analys.