Ansiktsigenkänning: Effekter av kort- och långtidsretention

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Umeå universitet/Institutionen för psykologi; Umeå universitet/Institutionen för psykologi

Sammanfattning: Igenkänning av ansikten har främst undersökts i form av korttidsretention. Via sådan forskning har det kunnat påvisas att människor generellt har en bättre förmåga till igenkänning av ansikten jämfört med visuella stimulus av liknande komplexitet. Det har även påvisats effekter av extraversion och kön på förmågan att känna igen ansikten. Denna studie undersökte långtidsretention av ansikten och detta i relation till extraversion och kön. Utöver detta undersökte studien relationen mellan igenkänning av ansikten och annat visuellt stimulus (hundar). Detta studerades genom en experimentell inomgruppsdesign där deltagarna utförde ett datorbaserat igenkänningstest direkt och 24 timmar efter inlärning. Extraversion mättes med självskattningsformuläret Revised NEO Personality Inventory (NEO-PI R). Studien inkluderade 51 deltagare (31 kvinnor, 19 män, en icke-binär, M = 27.69 år). Resultaten visade en fördel för igenkänning av ansikten, men kunde inte påvisa någon skillnad i nedgång stimulusen emellan. Vidare visade resultaten en signifikant stimulus × kön interaktion, där kvinnor presterade bättre än män på igenkänning av ansikten men inte på igenkänning av hundar. En effekt av extraversion hittades enbart i extremgrupperna på kontinuumet extraversion. Slutligen visade studien att det inte fanns något signifikant samband mellan prestation på igenkänning av hundar och ansikten vid det första testtillfället. I studien diskuteras implikationerna ett holistiskt processande verkar ha på inlärning men inte på minneskonsolidering över tid. Studien belyser också brister i tidigare studier som undersökt extraversion i relation till ansiktsigenkänning och fördjupar sig i eventuella orsaker till uppmätta könsskillnader.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)