Militärt stöd till polisen : Nu och Då

Sammanfattning: Den allmänna uppfattningen i Sverige är och har varit att Försvarsmakten inte får ge stöd till polisen som kan innebära att militär trupp utövar tvång eller våld mot civila medborgare. Denna uppfattning kommer ifrån Ådalshändelsen, när militär trupp öppnade eld mot demonstranter i Ådalen 1931 och dödade 5 personer och skadade lika många. Vilka direkta konsekvenser följde av händelsen i Ådalen? Hade militären rätt att öppna eld? Vilka lagar och förordningar reglerade detta under det senaste århundradet? Hur stor är kunskapen om dessa lagar och regler som styr det militära och polisiära samarbetet bland officerare och poliser? I kapitlet ”Gällande lagar och förordningar” framgår vad som styr militärt stöd till polisen idag. I dagsläget är det endast vid terroristbekämpning Försvarsmakten får ge stöd åt polisen som kan innebära tvång eller våld. Minnena från Ådalen kanske i praktiken stoppade användningen av militärt våld mot civila medborgare, men under resultatkapitlet framgår det med tydlighet att verkligheten kunde ha blivit annorlunda. Lagar och förordningar gjorde det fullt möjligt att använda sig av militär trupp för att kväva uppror och upplopp med, om nöden krävde det, huvuddelen av de resurser militären förfogade över fram till 1960 talets slut. Kunskapen om detta är dålig hos officerare och poliser idag. Även polisens möjlighet att begära stöd vid terroristbekämpning är relativt okänt hos båda kategorierna. Detta är något jag hoppas kommer att ändras i framtiden.