Villa Giacomina - historia, nutid, framtid

Sammanfattning: Villa Giacomina med park ligger 5 kilometer norr om Lidköping i ett område som idag nästan har vuxit ihop med själva staden. Detta examensarbete behandlar Villa Giacominas historia ur miljöns innehåll idag i avseende vegetation och fasta strukturer, samt presenterar ett koncept till framtida bevarande, vård, restaurering och förnyelse. I ett eget kapitel beskrivs även översiktligt parkens användning genom århundradena. År 1979 i samband med att Lidköpings kommun tog över förvaltningen av parken byggnadsminnesförklarades Villa Giacominas park. I parken har varje tid och person satt sin prägel, därför kan man använda Villa Giacomina som ett titthål för att förstå trädgårdshistorien i Sverige från sent 1700-tal och in på 2000-talet. I fallet med denna park, och det ibland bristfälliga faktaunderlaget, är det också intressant att göra det omvända, att genom trädgårdsarkeologiska spår och vad som finns bevarat från andra parker ifrån samma tid fundera kring om det kanske kan ha varit så även på Villa Giacomina. Parken växte fram under sent 1700-tal och dess placering styrdes av landskapets utformning, det sluttande läget ner mot Kinneviken, den kuperade marken och beståndet av gamla träd. Parken var till en början ett eremitage för Claes Julius Ekeblad, pensionerad hovman från Gustav III:s hov. Claes Julius Ekeblad hade vuxit upp på Stola säteri och efter ett liv i Stockholm flyttade han hem till Västergötland och valde här att leva ett liv i samklang med naturen. Parken vidareutvecklas efter hans död 1812 av Gustaf Piper, till en anläggning av en striktare stil, inspirerad av Italien med klippta häckar och en ny huvudbyggnad i klassicistisk stil. Under andra hälften av 1800-talet fick parken förfalla. Det skulle dröja till 1910-talet, då Rudolf Abelin kom till Villa Giacomina, tills parken återigen fick en ägare som renoverade byggnaderna. Det arbete som Abelin utförde i parken finns inte bevarat i ritningar men på samtida foton ses en trädgård som på många vis påminner om Abelins andra samtida anläggningar med en tydlig mittaxel, en fin övergång i form av en rododendrondal mellan den lummigare parken och den strikta trädgård som han planerat runt huvudbyggnaden. Ytterligare exotiska trädslag placerades runt om i parken. Detta skedde på 1910-talet. På 1930-talet skedde ytterligare en renovering av park och huvudbyggnad, då bland annat två verandor togs bort från huvudbyggnadens båda fasader. Parken innehas från 1940-tal och fram till det att kommunen tar över förvaltningen 1979 av en och samma familj, familjen Danielsson. I samband med att Lidköpings kommun 1979 tog över förvaltningen av parken byggnadsminnesförklarades Villa Giacominas park. Vid Villa Giacomina finns det idag flera kulturhistoriska värden, men också viktiga biologiska och rekreationsvärden. Här finns en intressant vegetation med flera äldre träd och spår av tidigare strukturer. Några exempel är alléerna, de äldre inhemska och exotiska träden och buskarna och samspelet mellan trädgård och bebyggelse. När parken gick från att vara i privat förvaltning till att bli en allmän park växte antalet besökare och användningen av parken förändrades. Detta blev än mer tydligt då Lidköping under åren 1980-2000 växte och parken omringades av villabebyggelse. Parken och trädgården är idag åtskiljda och rörelsemönstren i parken har förändrats. Inventeringen av parken presenteras via växtlistor, fotografier, skisser och skriftliga redogörelser. Efter en analys av parkens värden och de problem som idag finns rörande sammanhang, allmännytta och mångfald, presenteras ett förslag till övergripande riktlinjer och åtgärder. Det beslutsunderlag som presenteras syftar till att lyfta fram de kulturhistoriska värden i parken som idag har hamnat lite i skymundan för de rekreativa värdena och att värna de biologiska värdena som framför allt finns i att det i parken växer ett antal mycket gamla ekar på vilka rödlistade lavar har sin hemvist. Det som är viktigast i parken idag är att förtydliga det som finns idag, att låta parken behålla sina estetiska värden genom att fylla i alléer, behålla strandlinjen öppen och tydligt och medvetet skilja på öppet och slutet. En annan viktig faktor för förståelsen av parken är att kontakten mellan huvudbygganden och den omgivande parken inte helt bryts utan finns kvar i vart fall visuellt i form av siktlinjer.