Kvalificerade personaloptioner : Särskilt i ljuset av den skatterättsliga neutralitetsprincipen

Sammanfattning: Dagens skattemässiga reglering av personaloptioner har blivit kritiserad då skattesatsen ansetts vara för hög. Bland annat därför införs nya regler i IL om s k kvalificerade personaloptioner. Dessa kvalificerade personaloptioner innebär ett avsteg från de skattemässiga principerna om likformighet och neutralitet. Principerna innebär att beskattningen för skatteskyldiga i jämförbara situationer ska vara lika och att en skatteskyldigs val av olika handlingsalternativ inte ska påverkas av skattefrågor. Avstegen som sker från principerna sker genom att vissa mindre, unga, företag i teorin får en skattemässig fördel genom lägre beskattningen, och att vissa företag kan komma att välja kvalificerade personaloptioner istället för andra typer av incitamentsprogram. Detta för att främja innovation hos dessa mindre företag. Beskattningen blir lägre då sådana kvalificerade personaloptioner beskattas i inkomstslaget kapital istället för att förmånsbeskattas, vilket innebär en skattelättnad. För att personaloptioner ska vara kvalificerade ska en mängd villkor vara uppfyllda i förhållande till företaget, personaloptionen och personaloptionsinnehavaren. Dessa särskilda villkor innebär att det endast är ett fåtal bolag som kan nyttja kvalificerade personaloptioner som incitamentsprogram. Bland annat finns ett krav på att företaget inte ska verka inom vissa utpekade branscher, att företaget ska vara mindre än en viss största storlek samt att befintliga delägare som äger 5 % eller mer av företag inte har möjlighet att dra nytta av skattelättnaderna. Det förefaller som att de avsteg som görs från likformighet och neutralitet inte uppfyller de i skattereformens utvecklade mening för när sådana avsteg är motiverade. Inte heller synes avstegen uppfylla de motiveringar som krävs enligt senare skattepolitik. Avsteg från principerna motiveras av förenklingsskäl, styrningsskäl eller av andra samhällsekonomiska effektivitetsskäl. I fallet kvalificerade personaloptioner är motiveringen samhällsekonomiska effektivitetsskäl. Dessvärre är det dock inte troligt att dessa skattelättnader, som innebär avsteg från principerna, kommer öka den samhällsekonomiska effektiviteten. Detta på grund av att reglernas tillämpningsområde är av liten omfattningen, endast kan användas av ett begränsat antal företag där förekomsten av incitamentsprogram redan idag är extremt låg samt att det i väldigt många fall kommer innebära att 3:12-reglerna aktualiseras. I praktiken är det därför troligt att denna typ av incitamentsprogram inte kommer användas i särskilt stor utsträckning. Den enda praktiska skillnaden mot dagens beskattning tycks vara att det blir en uppskjuten förmånsbeskattning för personaloptionsinnehavaren och att företaget slipper betala socialavgifter för sådan förmån. Den uppskjutna beskattningen sker inom inkomstslaget kapital, men med tillämpning av 3:12-reglerna ska beloppen beskattas inom inkomstslaget tjänst. Avstegen från principerna av neutralitet och likformighet synes därför endast vara gjorda av politiska skäl, för att stävja den debatt som pågått om hög beskattning på personaloptioner. Det är därför inte troligt att reglerna om kvalificerade personaloptioner kommer nå de önskade målen om att öka de innovativa företagens konkurrensförmåga. Införandet av kvalificerade personaloptioner innebär vidare att skattesystemets komplexitet ökas, och det måste vara en skattemässig ironi att komplexiteten med kvalificerade personaloptioner i princip kommer kräva juridiska konsulttjänster – och att dessa konsulter inte själva får dra nytta av de skattelättnader som kvalificerade personaloptioner medför. Samtidigt som det är troligt att kvalificerade personaloptioner inte kommer uppnå de uppsatta målen om att öka konkurrenskraften avseende rekrytering av kvalificerad personal för de mindre, innovativa företagen, får regleringen ses som ett försök att göra klimatet för dessa mindre bolag bättre. Detta är i sak något positivt. Det är därför inte osannolikt att regleringen kommer att utvecklas ytterligare och den första punkten i en sådan utveckling torde vara att anpassa reglerna efter fåmansföretagarbeskattningen så att de anställda inte drabbas av beskattning inom ramen för 3:12-reglerna för sina andelar i dessa företag.