Är plyometrisk träning eller explosiv styrketräning bäst för att utveckla explosivitet mätt i vertikal hoppförmåga? : En fem veckors interventionsstudie av judoutövare

Sammanfattning: Judo är en kampsort där snabba riktningsförändringar, explosiva tekniker och koordination är viktiga framgångsfaktorer. Traditionell judoträning syftar inte till att träna specifika förmågor, utan mer att skapa en helhet där kroppens muskler samarbetar optimalt för att genomföra komplexa tekniker. Explosivitet är en viktig fysiologisk egenskap för att lyckas inom judo, för att vinna över sin motståndare krävs snabba och starka tekniker. Plyometrisk och explosiv styrketräning är metoder som har vetenskapligt stöd och används för att förbättra explosivitet och vertikal hoppförmåga. Vilken av dessa två träningsmetoder som är effektivast för judokas är outforskat. Syftet med denna interventionsstudie var att under en fem veckors interventionsperiod undersöka dessa två träningsmetoder och dess effekter för judokas. Deltagarna delades in i två grupper, en grupp utförde tre plyometriska övningar två gånger i veckan och den andra gruppen utförde tre styrketräningsövningar med explosivt utförande vid två tillfällen i veckan. Studien visade på en ökning i vertikal hoppförmåga för båda grupperna där plyometrigruppen ökade 6,5cm sammanlagt och gruppen som tränade explosiv styrketräning ökade 13cm. Den grupp som tränade explosivt visade på en större förbättring i den vertikala hoppförmågan men förändringen var inte signifikant (p=0,058), skiljt från plyometrigruppen som fick ett signifikant resultat (p= 0,041). Spänst och vertikal hoppförmåga baseras på kombinationen av maximal styrka och snabbhet, explosiv styrketräning är på grund av det effektiv för båda dessa. Även om p-värdet för den explosiva gruppen inte var signifikant var det så pass nära att jag vågar utgå ifrån att den träningen skulle kunna ha en god effekt. Att båda metoderna är effektiva är det ingen tvekan om, dock var differensen mellan grupperna inte signifikant (p=0,19) så inga slutsatser kan dras kring om den ena metoden är mer effektiv än den andra. Resultatet är inte enbart intressant för judokas utan även andra sporter där spänst är viktigt, framförallt för individer som tävlar, det kan bidra till ett bra träningsupplägg under försäsong eller inför tävling. Intressanta studier för framtiden skulle vara att ha fler deltagare, använda fler variabler så som längd, ålder och istället för ett Sargeant Jump Test, utnyttja datateknik för att få mer exakta testvärden.