En omvälvande dom och dess omedelbara efterverkningar - en studie av straffvärdebedömningen i narkotikamål

Sammanfattning: När domstolar beslutar om vilket straff en gärningsman ska få för ett visst brott måste de först bedöma brottets straffvärde. En grundläggande ideologi i det svenska straffsystemet är att straffet ska stå i proportion till brottets svårighetsgrad. Vid beaktandet av straffvärdet ska rättstillämparna enligt 29 kap. 1 § BrB bland annat ta hänsyn till den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit. Genom praxis har det för narkotikabrotten utvecklats ett annat sätt att göra straffvärdebedömningen på. I de målen har domstolar-na främst utgått från tre faktorer för att avgöra vilket straff en gärning ska få. Dessa faktorer är narkotikans art, mängd och övriga omständigheter och tyngdpunkten har legat på de två förstnämnda. För bedömningen av artens och mängdens betydelse för straffvärdet använ-der domstolarna sedan många år tillbaka ett schematiskt tillvägagångssätt. I syfte att nå en enhetlig praxis för narkotikabrott har det sammanställts tabel-ler för olika narkotiska preparat där en viss mängd narkotika gett ett visst straffvärde. Dessa tabeller har bland svenska domstolar kommit att användas i mycket hög utsträckning. Användandet av tabellerna är dock inte oproblematiskt. Bland annat har det kommit att kritiseras för att det innebär att straffvärdebedömningen inte blir tillräckligt differentierad. Dessutom medför tabellerna och deras utformning att straffen för narkotikabrott generellt är mycket stränga och resulterar i att den övre delen av straffskalan använts frekvent. I juni 2011 meddelade HD en dom, NJA 2011 s. 357, som berörde hur straffvärdebedömningen för narkotikabrott bör gå till. I målet sänkte HD straffen från HovR:s 14 års fängelse till fyra års fängelse för de båda tillta-lade. Domen spåddes i efterhand få stora konsekvenser för domstolarnas framtida praxis. I domen diskuterades användningen av tabellerna och det lyftes fram att en alltför schematisk tillämpning kan medföra skillnader i straffvärdebedömningen som är anmärkningsvärda. HD menade till exempel att tabellerna som de är utformade idag inte överensstämmer med de farlig-hetsbedömningar som domstolen tidigare gjort av olika narkotiska preparat. Vidare skrev domstolen att tabellernas inflytande vid bedömningen av den grova narkotikabrottsligheten borde minska och istället borde större fokus ligga på den tredje faktorn, övriga omständigheter. Dessa åsikter har yttrats tidigare, både i förarbeten till NSL och i rättsfall från HD. Trots detta har de inte fått särskilt stor genomslagskraft utan domstolarna har fortsatt att främst beakta arten och mängden. Frågan är vilka efterverkningar NJA 2011 s. 357 kommer att få för straff-värdebedömningarna i narkotikamål. I rättsfallsstudien i kapitel 5 visas att domen redan har fått omfattande konsekvenser. Studien åskådliggör att praxis har förändrats såtillvida att tabellerna inte längre tillmäts lika stor vikt som före NJA 2011 s. 357. Övriga omständigheter och då i synnerhet orga-nisationsgraden, har blivit mer avgörande vid bedömningen. Detta har med-fört att strafftiderna överlag har förkortats eftersom de övre delarna av straffskalan ska vara förbehållna den allra allvarligaste organiserade narko-tikabrottsligheten. En sådan omvälvande förändring av praxis medför ur en rättssäkerhetssyn-punkt viss problematik. Det är i nuläget svårt att förutse hur långa straff ett visst narkotikabrott ska ge. Detta gäller i synnerhet för de narkotiska prepa-raten ecstasy och amfetamin samt med dem jämställda nyare preparat. Mot bakgrund av detta är det angeläget att HD fortsätter att meddela prövnings-tillstånd för att därigenom klarlägga rättsläget.