Tillämpning av uppdragstaktik och kommandostyrning i marinen

Sammanfattning: Marinen måste i framtiden kunna hantera uppdragstaktik och kommandostyrning, i hela konfliktskalan såväl nationellt som internationellt.Detta ställer höga krav på nyanserad användning av marina stridskrafter. Uppsatsens syfte har varit att klarlägga om det föreligger skillnader i val av ledningsmetoder vid ledning av marina förband.I denna studie har jag funnit att det finns ingen klar gräns mellan kommandostyrning och uppdragstaktik. Begreppen är svårdefinierade och tolkas på olika sätt av olika individer. Utbildning, erfarenhet, förbandstraditioner samt motivation och vilja kan vara exempel på faktorer som påverkar den enskildes uppfattning om huruvida det är ledning genom uppdragstaktik eller kommandostyrning.Det förefaller också vara så att kommandostyrning kommer bäst till sin nytta vid lägre konfliktnivåer samt vid funktionsledning. För att säkerställa ledningskvalitet, kommer chefer i mer komplexa och svår överskådliga situationer tvingas till delegering av beslutsrätten, om hur uppgifter skall lösas till underställda chefer. Det vill säga uppdragstaktik är den ledningsmetod som skall eftersträvas i situationer då snabbhet eftersträvas i ledningsprocessen för att kunna hantera friktioner, oväntade händelseutvecklingar och osäkerhet i beslutsunderlaget.   Uppdragstaktik kräver mer förtroende mellan chef och underställd än kommandostyrning. Förtroende uppnås genom personkännedom, låg personalomsättning, yrkesskicklighet samt erfarenhet uppbyggd på mångårig befattningstjänst. Detta innebär svårigheter för svenska Försvarsmakten att idag kunna tillämpa uppdragstaktik i önskvärd utsträckning. Kommandoledning bygger på kontinuerlig kommunikation mellan chef och underställd, detta innebär ett högre krav på robusta ledningssystem vid användning av kommandostyrning än vid uppdragstaktikAnalys av intervjumaterial med marinofficerare ger vid handen att det inte går att fastställa ett lagbundet samband mellan en viss ledningsmetod och ett visst förband. Valet av metod styrs i samband med ledningstillfället av faktorer som uppgiften, insatsmiljön, förbandets egenskaper samt till viss del av tidsfaktorn.Generellt sätt kan man dock fastställa att sammansatta förband som exempelvis amfibiebrigaden och ubåtsjaktstyrkan leds effektivare genom uppdragstaktik medan funktioner som exempelvis understödseld leds effektivare genom kommandostyrning. Oavsett vald ledningsmetod eller vad metoden benämns är det viktigt att ledningen kontinuerligt utvärderas för att möjliggöra konfiguration av ledningen.Kommandostyrning ställer högre krav på staber vad avser kompetens, ledningskapacitet och beredskap. Ledningsmetoder kan skifta under hela ledningsprocessen. Från uppdragstaktik i planeringsfasen till en mer kommandostyrd ledning under genomförandefasen, med andra ord är det viktigt att betrakta ledningsmetoder i ett vidare perspektiv och inte bara till genomförandefasen.Både det ökade svenska internationella engagemanget och informations- och kommunikationsutvecklingen har aktualiserat frågan om kommandostyrning.I internationella operationer finns det ett uttalat politiskt behov, att på alla nivåer kunna styra utnyttjandet av militärt våld. Detta är en förklaring till varför kommandostyrd ledning är mer vanlig än uppdragstaktik, en annan är att ledande aktörer som USA och NATO leder sina förband med en metod som vi betecknar som mer kommandostyrning än uppdragstaktik. Skall Sverige i framtiden delta aktivt i internationella operationer finns det således ett operabilitetskrav som måste uppnås. Detta bör genomföras genom kunskapsuppbyggnad om både uppdragstaktik och kommandostyrning samt ökad färdighet genom deltagande i internationella övningar. Som en följd av detta finns det ett behov av både en grundläggande förändringar av utbildnings- och övningsverksamheten i marinen, men också en attityd förändringar så att den negativa uppfattningen om kommandostyrning förändras. För att möta framtida ledningsbehov bör en naturlig utgångspunkt för alla organisatoriska diskussioner i marinen vara att alla organisationer är mer eller mindre hierarkiska. Vilket ställer krav på tydliga ansvars, lydnads- och ledningsförhållanden, speciellt i behovssammansatta förband som en marin insatsstyrka. Nätverksorganisationer är en struktur för informations- och kommunikationsöverföring och skall ej sammanblandas med exempelvis en förbandsorganisation.För att hantera snabba organisatoriska och ledningsmässiga förändringar bör ett mer situationsanpassat organisatoriskt- och ledningsanalytiskt synsätt utvecklas och tillämpas i ledningsprocessen. Detta för att optimera utnyttjandet av marina förband genom konfigurering av ledningen. Analys och ledningsbeslut får inte påverkas av prestigefrågor, revirtänkande eller traditionella metoder utan en fokusering måste ske mot vad som är bäst för den sjöoperativa verksamheten som en helhet.