Retrieval practice eller kontextuellt lärande? -en interventionsstudie om ordinlärning hos högstadieelever med språkstörning

Detta är en Magister-uppsats från Malmö universitet/Lärande och samhälle

Sammanfattning: Isaksson, Anders och Karlsson, Sara (2020). Retrieval practice eller kontextuellt lärande? -en interventionsstudie om ordinlärning hos högstadieelever med språkstörning. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag: Barn med språkstörning har svårare att lära in och förstå ord. De har ofta även begränsningar i ordförrådets djup. Svenska läro- och kursplanerna genomsyras idag av krav på språkliga förmågor. Kunskap om kurs- och läroplansord är viktigt både för läskunnighet och för lärande i klassrummet. Det är sedan tidigare känt att ordförrådsinterventioner kan vara effektiva för yngre barn och för barn i språklig sårbarhet av olika slag. Strategier och principer för intervention med mål att öka djupförståelsen av ord har utvecklats men de flesta är både småskaliga och begränsade. Studien är angelägen eftersom det i dagsläget finns väldigt få studier som utvärderat undervisningsstrategier som kan främja ordförråd i en svensk skolkontext. Utifrån ett teoretiskt perspektiv kan den här studien därmed bidra till förståelse för hur högstadieelever med språkstörning lär sig nya ord och i vilken mån inlärningen är beroende av kontext respektive aktiv framplockning/repetition. I ett didaktiskt perspektiv kan resultatet av studien ge nya kunskaper om hur undervisningen bör planeras för att främja utvecklingen av ordförrådet hos elever med språkstörning. Syfte: att utvärdera vilken potential metoderna retrieval practice respektive kontextuellt lärande har för att främja inlärning av nya ord för elever med språkstörning. Frågeställningar: 1. Vilken effekt har undervisning enligt metoden retrieval practice på utvecklingen av ordförrådet för högstadieelever med språkstörning? 2. Vilken effekt har undervisning enligt metoden kontextuellt lärande på utvecklingen av ordförrådet för högstadieelever med språkstörning? Teori: Studien tar sin utgångspunkt i två delvis kontrasterande teorier för ordinlärning, retrieval practice och kontextuellt lärande. Retrieval practice innebär upprepad framplockning genom självtestning av nya ord som en del av lärandet. Teorin bygger på tanken att man lär sig ett ords betydelse genom upprepad hämtning från minnet. Kontextuellt lärande utgår från tanken att man lär sig ord bäst genom att stöta på det i många olika sammanhang och därigenom utifrån kontextuella ledtrådar stegvis bygger upp en ökad förståelse om ordet. Metod: kvantitativ metod som bygger på en upprepad inomgruppsdesign som mäter elevernas kunskap om ord före och efter intervention genom de båda metoderna kontextuellt lärande och retrieval practice. Urval: Interventionerna genomfördes under två på varandra efterföljande läsår i sammanlagt tre högstadieklasser (ca 5 - 10 elever/klass) på en statlig specialskola för elever med språkstörning. Resultat: Eleverna kunde fler ord efter interventionerna än vad de gjorde innan. Ökning kunde ses både på de bearbetade målorden och de ej bearbetade kontrollorden. Störst förändring efter insatsen sågs på målorden i retrieval practice vilket indikerar att eleverna lärde sig ord något bättre med den metoden än med metoden kontextuellt lärande. Det fanns dock skillnader på individnivå där enstaka elever gynnades bättre av kontextuellt lärande. Specialpedagogiska implikationer: Trots att en viss positiv effekt gällande mål- och kontrollord för de båda metoderna kunde ses är effekten relativt liten i förhållande till tidsåtgång. Det är därför av vikt att pedagoger som arbetar med att utveckla ordförrådet hos elever med språkstörning är medvetna om att dessa elever har svårare att utvinna mening ur kontext än elever med typisk språkutveckling. Metoden skulle därför kunna innebära att det i ett inledande skede blir ett allt för stort informationsflöde för målgruppen. Aktiv framplockning genom retrieval practice ger effekt på hågkomsten men mer information kopplat till varje ord är nödvändigt för att kunna förstå och använda sig av ordet i flera sammanhang. Det är även viktigt att undervisande lärare har kunskap om att ordinlärning för elever med språkstörning inte sker implicit utan de behöver stöttning i processen genom explicit inlärning. Det krävs dessutom en stor mängd repetition för att elever med språkstörning ska befästa nya ord. Undervisande lärare bör därför tillsammans välja ut vilka ord man ska satsa på att eleverna ska lära sig. Förslagsvis ämnesövergripande ord som eleverna kan stöta på i många ämnen och sammanhang.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)