Homo Politicus vs Homo Civicus : hur utformar olika politiska system beslut om militärt våld och vilka militära effekter får det för den militära operationen?

Sammanfattning: Beslutsfattning om militära våldsmedel varierar med en nations civil-militära mönster. Genom att teoretiskt använda maktbegreppet för att beskriva vilka normativa styrprinciper som formar den civil-militära relationen kan den också beskrivas. Teorin appliceras på Falklandskonflikten och Ubåtsincidenterna i Sverige under tidigt 80-tal. Effekterna som undersöks är tid och uppfattning om det strategiska målet som operationen syftar till.   Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur olika typer av relationer mellan civila makthavare och den militära organisationen påverkar utformningen av beslut om militärt våld. Uppsatsen förklarar vilka styrprinciper som ligger bakom hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld. Resultatet indikerar att maktbegreppet är fruktbart för att kategorisera den civil-militära relationen och därmed beskriva hur olika politiska system fattar beslut om militärt våld. Sverige tenderade till att reglera och överlåta våldsbeslut till den militära aktören, men uppvisade en pragmatisk hållning när beslut brådskade. Storbritanniens dominerande drag var förhandling genom samverkan vilket medförde att direktiv var sällsynta. Reella likheter mellan Storbritanniens och Sveriges civil-militära relation existerade. En skillnad var graden av integration. En formell integration av försvarsmaktsledningen i den politiska ledningen socialiserade den militära aktören till att uppfatta politiska intentioner och internaliserar den att ta hänsyn till politiska konsekvenser av våldsmakten. I Sverige uppstod samverkan mellan aktörerna på basis av ad-hoc vilket medförde att den militära aktören fick stora friheter att genomföra operationen på bekostnad av den civila kontrollen