Otur, orsakande och oaktsamhet - om rättssäkerhet i bedömningen av vållande

Sammanfattning: I svensk rätt är vållande till annans död kriminaliserat under 3 kap. 7 § brottsbalken. I den juridiska litteraturen har olika metoder utformats för att tolka rekvisitet vållande. En av metoderna, lanserad av professor Nils Jareborg, har särskilt på senare tid vunnit genomslag i den juridiska litteraturen. Läran separerar gärningsculpa, oaktsamhet i gärningen och ett rekvisit för brottsbeskrivningsenlighet, från personlig culpa, ett skuldrekvisit. Enligt läran kan prövningen av gärningsculpa uppdelas på två led, varav det första är om ett otillåtet risktagande skett genom en kontrollerad gärning och det andra om effekten orsakats av oaktsamheten på ett relevant sätt. Högsta domstolen har inte tagit ställning för vare sig Jareborgs modell eller någon annan. Detta ändrades dock genom deras avgörande RC24, som meddelades i april 2020. Uppsatsens syfte är att undersöka hur avgörandet skiljer sig från Högsta domstolens tidigare praxis för brottet vållande till annans död. Även rättsfallets potentiella effekter på tolkningen av brottet analyseras samt dess eventuella konsekvenser på rättssäkerhet och förut-sägbarhet. Arbetet med undersökningen följer den rättsdogmatiska metoden. En särskild redogörelse för Högsta domstolens tidigare avgöranden av vållande till annans död görs för att belysa skillnader i rättstillämpningen. Resultatet av uppsatsen är att RC24 skiljer sig från Högsta domstolens tidigare rättstillämpning genom framförallt två aspekter. Dels uttalas i RC24 att en separat prövning av gärningsculpa och personlig culpa ska ske, dels uttalas ett krav på att domstolen ska pröva huruvida effekten har orsakats av oaktsamheten på ett relevant eller adekvat sätt. Vad gäller dess påverkan på framtida rättstillämpning konstateras att rättsfallet kan påverka den framtida tolkningen av lagrummet och att gärningsculpa kan komma att ges större vikt i svensk rätt. Det konstateras även att rättsfallet och en ökad tillämpning av gärningsculpa inte torde ha någon signifikant negativ påverkan på förutsägbarhet och rättssäkerhet, bortsett från potentiellt mer komplicerade domskäl i framtida praxis.