Högläsning i förskolan

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att redogöra hur pedagoger på två förskolor arbetar, tolkar och använder sig av fenomenet högläsning i sin pedagogiska verksamhet. Studiens material är insamlat genom fokussamtal/intervju vars grund utgjorts från dagboksanteckningar. Dagböcker fördes av nio pedagoger varav endast tre pedagoger möjliggjordes för fokussamtal/intervju. Studiens resultat presenteras i fem teman; struktur för högläsningens organisation, högläsningens syfte, språkligutveckling och verklighetsförankring, utveckling av verksamheten och skillnader mellan studiens institutioner. Resultatet från studien visar att pedagogerna ser högläsning som en bra metod för att utveckla barns intresse för böcker och utveckla barns språkliga- och kommunikativa förmågor såväl som barns förmåga att fantisera. Det blir också tydligt att högläsning trots dess lärande förmågor i många fall används som metod vars huvudfokus är att ge barnen avkoppling – en omsorgsbit. De pedagoger som intervjuats är eniga om att högläsning är något njutbart men att den pedagogiska tanken bakom högläsningens utförande samt bokval blir något i skymundan – men den pedagogiska underliggande tanken tonas fram och synliggörs allteftersom under våra samtal...