Familjespår, uppdrag och jakter : Om hur museum skapar historiemedvetande i pedagogiskt material riktat till barn.

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen var att bidra med kunskap om vilket historiemedvetande fyra historiska museer i Stockholm skapar i sina pedagogiska material riktat till barn. Utifrån en diskursanalys undersöktes materialet utifrån analysverktygen transitivitet och modalitet för att ringa in huruvida museerna lägger någon värdering i kunskapsinnehållet och vilket sanningsanspråk de tar. Det undersökta materialet var sex olika broschyrer riktade till barn, hämtade från Armémuseum, Historiska museet, Nordiska museet och Vasamuseet. Då museerna skiljer sig åt i innehåll, använde de olika typer av värderande ord utifrån på vad de presenterade, beroende på om de ville skapa en positiv eller negativ bild av skedet eller objektet. Större likhet fanns i vilket sanningsanspråk museerna tog i sitt material, då alla museer nästan uteslutande använder sig av ett högt sanningsanspråk, som inte gav utrymme för några alternativa tolkningar på historien. Undersökningens slutsats blev att museerna producerar en homogeniserande historieskrivning. Det beror troligtvis på att materialet är riktat till barn och därför finns det viss förenkling i hur kunskapen presenteras. Men syftet med materialen var inte nödvändigtvis att ge barnen historisk kunskap, utan att genom berättelser låta barnen bli en del av historien och göra den mer tillgänglig för att skapa ett historiemedvetande.