Coaching och motivation

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för kost- och idrottsvetenskap

Sammanfattning: Det finns knappast någon idrottstränare, oavsett om denne befinner sig på bredd- eller elitnivå,som aldrig stött på problem med omotiverade spelare. Vilken ledarstil en tränare användersig av kan vara avgörande för idrottares motivation. Ett autonomistödjande ledarskap harvisat sig leda till avsevärt fler positiva effekter gällande motivation hos idrottare än det traditionelltkontrollerande ledarskapet, där instruktion är det mest använda beteendet. Autonomistödjandecoaching går i linje med det autonomistödjande ledarskapet genom att hjälpa människoratt lära, istället för att ge dem instruktioner, och därmed öka den egna medvetenhetenoch det egna ansvaret. Syftet med denna studie är att, ur ett autonomiperspektiv, undersökaupplevelsen av en coach’s övergång från ett instruerande till ett autonomistödjande förhållningssättunder coachingsamtal. Studien utgår från en kvasiexperimentell design. En deltagarecoachades vid två olika tillfällen. Vid första tillfället använde sig coachen av ett instruerandeförhållningssätt och vid andra tillfället av ett autonomistödjande. Varje coachingtillfälle avslutadesmed en semi-strukturerad intervju. Resultaten visade att deltagaren föredrog ett instruerandeförhållningssätt eftersom detta stämde bäst överense med dennes egna förväntningarpå samtalet. För att tränare ska kunna gå mot ett mer autonomistödjande ledarskap, ochdärmed kunna ta del av alla fördelar detta medför, är det viktigt att de förbereder sina idrottarepå att både kunna och vilja ta emot autonomistöd. Lyckas tränare med detta kan det leda tillmer motiverade idrottare, som i sin tur leder till nöjdare och medvetnare idrottare som bådevill och klarar av att ta ansvar för sin egen träning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)