Det här skulle jag kunna ägna ett liv åt

Sammanfattning: Den här texten handlar om ett examensarbete med stoppade strumpor. Bakgrunden till arbetet var funderingar kring textilens värde idag och förr. Syftet var att utforska görandet. Målet med arbetet var att skapa textila objekt och en rytmisk film. Viktiga frågeställningar har varit hur nödvändighetens och lustens hantverk skiljer sig åt samt om det går att höja värdet på textilen. Metoden var en textil kulturarvsresa samt ett empiriskt textilt skapande. Min process började med en resa till Stockholm och bekantskapen med en stoppad ullstrumpa. Under projektet växlade jag resor till olika museum och utställningar med att stoppa strumpor. Stoppningarna började som tydligt synliga i avvikande färger och material men blev sedan mer diskreta. Garn och tråd valdes för att smälta in i stumpan istället för att sticka ut. Parallellt filmades händernas arbete med materialet och klipptes sedan ihop till två filmer. Examensredovisningen arbetades fram till en performativ presentation. Resultatet blev stunden. Verket blev en kombination av stoppade strumpor, film och performance. Målet var att göra textila objekt, det blev inte den typen av varierade objekt i form och teknik jag hade föreställt mig. Det blev strumpor, strumpor som blev textila objekt. Arbetet kan läsas som något större än strumpor, som något allmänmänskligt, som en handling större än lagandet. Jag kan inte låta bli att tänka på textilindustrin och konsumtionstrappan, på åtta kilo textilier i soporna.