Förskolan i den rasifierade staden

Sammanfattning: Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur förskollärare i högresursområden talar om sitt uppdrag att enligt Lpfö 98 (Skolverket, 2016) arbeta med kulturell mångfald. Uppsatsens frågeställningar fokuserar på förskollärarnas tal kring deras arbete, planering och utvärdering av läroplanens formuleringar kring kulturell mångfald.Uppsatsen tar sin utgångspunkt i kritisk ras och vithetsteori (Hübinette et al.; 2012; Frankenberg, 1993) och ett kritiskt socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket innebär att den ontologiska utgångspunkten är att vår sociala värld ses som socialt konstruerad, vilka konstruktionerna präglas av maktasymmetrier. Som analysredskap används ett intersektionellt perspektiv där begreppen ”vithet” och klass vävs samman. Uppsatsens har en kvalitativ ansats, där elva förskollärare som arbetar i högresursområden har intervjuats genom semi-strukturerade intervjuer. Intervjuerna har dokumenterats genom att använda digital inspelningsutrustning. Resultatet visar på hur förskollärare i högresursområden i stor utsträckning associerar kulturell mångfald till platser/rum och individer som rasifieras som ”icke-vita” svenskar/rum, d.v.s. förskollärarna talar om en mångfaldsdiskurs där deras verksamhet och platsen den är belägen inte inkorporeras i föreställningen kring mångfald. Det bidrar till att arbetet inte planeras eller utvärderas. I den mån de inte talar om mångfald i termer av invandring, språk, länder och kultur talar de om en omarkerad mångfald som exempelvis olika familjekonstellationer.