Samhällsfarliga konflikter - En undersökning av begreppsdefinitionen med utgångspunkt i konflikten i Göteborgs hamn, samt en komparativ studie av hanteringen av samhällsfarliga konflikter i Sverige och Danmark

Sammanfattning: I förevarande uppsats undersöks det svenska systemet för hantering av samhällsfarliga konflikter. Uppsatsen kommer dels att diskutera det svenska definitionsbegreppet av sådana konflikter med utgångspunkt i aktuell konflikt i Göteborgs hamn, dels genomföra en komparativ studie med det danska arbetsrättsliga systemet för att hantera uppkomsten av sådana konflikter. Frågan om en närmare definition av begreppet samhällsfarlig konflikt har varit en återkommande diskussion i de svenska förarbetena. Uppsatsen har identifierat ett antal gemensamma bedömningsgrunder innebärande att det i första hand handlar om konfliktens grad och omfattning, att verksamhet i offentlig regi inte per automatik ska klassificeras som samhällsfarlig och att reella hot mot folkförsörjningen kan föranleda samhällsfara. I brist på faktiska situationer där sådana konsekvenser föranlett statlig intervention, eller beslut av någon av huvudavtalens nämnder, är det svårt att närmare specificera vilken påverkan en sådan konflikt måste ha på samhällsekonomin för att klassificeras som samhällsfarlig. Krav på hot mot folkförsörjningen torde dock innebära att det krävs ett reellt hot mot ekonomin i stort. Det borde således föreligga ett visst krav på en konflikts omfattning och varaktighet. Konfliktsituationen i Göteborgs hamn har pågått i nästintill två år. Det pågår inga stridsåtgärder för tillfället men konflikten är inte ansedd som löst. Konfliktens konsekvenser har övervägande varit av ekonomisk karaktär. Ekonomiska konsekvenser och extra kostnader för näringslivet är som utgångspunkt inte tillräckligt för samhällsfara. Konsekvenser med grund i konflikten har dock i detta fall pågått under en längre period och påverkar fortfarande i stor utsträckning enskilda företagare, näringslivet och svensk import/export. Sammantaget är det således inte otänkbart att en klassificering av konflikten som samhällsfarlig är förenlig med svensk rätt. En klassificering som dock troligtvis skulle innebära ett brott mot Sveriges internationella åtaganden med hänvisning till den praxis som bl.a. utvecklats av ILO:s föreningsfrihetskommitté och Europarådets sociala kommitté i frågan. Även den danska rätten saknar en tydlig definition av begreppet samhällsfarlig konflikt. Det finns inga lagbestämmelser för hantering av sådana konflikter, och till skillnad från Sverige innehåller de övergripande huvudavtalen inga bestämmelser för att säkerställa upprätthållandet av samhällsviktiga funktioner. Statliga interventioner har varit betydligt mer förekommande i Danmark än i Sverige, det synes även finnas en skillnad i vilka hänsyn som åberopas för att rättfärdiga en sådan. Det danska förlikningsmannainstitutet, Forligsinstitutionen, har en mer uttalad roll beträffande hantering av samhällsfarliga konflikter än sin svenska motsvarighet. Om varslad stridsåtgärd riskerar att drabba livsviktiga samhällsfunktioner, samhällsinstitutioner eller få stor samhällelig betydelse, har de danska förlikningsmännen möjlighet att skjuta upp åtgärderna i sammanlagt fyra veckor. En annan viktig skillnad är de danska förlikningsmännens befogenhet att besluta om medlemsomröstning beträffande framlagda medlingsförslag samt koppla samman flera förslag till ett gemensamt. En fragmenterad organisationsstruktur är troligtvis förklaringen till uppkomsten av aktuellt system. Ett system som med sin utbredda acceptans och plats i den danska modellen till stor del möjliggör statliga interventioner.