Ett utökat behov av kontroll och styrning utav den privata vården

Sammanfattning: Denna uppsats berör ämnet kring möjligheten till kontroll och ansvarsutkrävande av privata vårdutförare. Ämnet utreds kring Agentproblemet (Principal-agent problem) och vi undersöker hur agenten; privata vårdalternativ förhåller sig till principalen; kommuner och regioner. Hur relationen utformas kan leda till konsekvenser gällande rådande handlingsutrymme hos agenten vilket kan möjliggöra risk för korruption. Metoden är en teoriprövande ansats med inslag av en fallstudie med “mest-lika” design. De valda fallen är Uppsala kommuns beslut att avsluta kontraktet med det privata vårdföretaget Attendo samt region Västra Götalands beslut att sluta finansiera utomregional digital vård. Analysen av fallen visar att PA-modellens relationella antaganden väl beskriver problematiken som förelåg mellan huvudmän och privata vårdaktörer i respektive fall. Däremot verkar modellens presenterade marknadsanpassade lösningar vara något tandlösa utifrån resultaten, framförallt vad gäller incitamentsskapande försök och utformande av output-kontrollsystem. Våra slutsatser är dels hur New public management reformen och efterföljande marknadisering av vårdsektorn tillåtit större handlingsutrymme för privata aktörer och begränsat möjligheten till kontroll för kommuner och regioner när problem har uppstått. Dels hur denna brist på insyn och ansvarsutkrävande möjliggjort utökad korruptionsrisk. För att minska dessa problem krävs utökade krav i tillståndsprocessen samt förbättrade kontrollsystem som kan öka möjligheterna till ansvarsutkrävande av utkontrakterade agenter.