Friköp och utköp av aktier

Sammanfattning: Avtalade friköps- och utköpsklausuler riskerar krocka med aktiebolagsrättsliga normer och föreskrivna överlåtelsebegränsningar i bolagsordningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad gällande rätt föreskriver om sådana kollisioner och var gränserna går för vad som är möjligt att reglera i friköps- och utköpsklausuler. Friköpsklausuler ger aktieägare en rätt att bli utköpt och utköpsklausuler ger aktieägare en rätt att köpa ut en annan aktieägare. Friköp och utköp av aktier får inte regleras i bolagsordningen, däremot är det möjligt att reglera friköp och utköp av aktier i aktieägaravtal. Aktieägaravtal är ett avtal mellan minst två parter med inbördes besluts- och/eller överlåtelsebindningar. I uppsatsen systematiseras friköps- och utköpsklausuler med utgångspunkt i vad klausulerna reglerar. En friköps- eller utköpsklausul reglerar normalt när den ska kunna ”triggas”. Triggerhändelsen kan exempelvis vara oenighet i en viktig fråga eller att en part avlider. Dessutom bör parterna reglera vem eller vilka parter som ska ha en friköps- och/eller utköpsrätt och till vilket pris aktierna ska överlåtas. Priset på aktierna kan regleras i en värderingsklausul som föreskriver den procedur och/eller den värderingsmetod som ska användas. Ett alternativ är att parterna istället använder sig av en budklausul. En välkänd sådan klausul är en så kallad rysk roulett-klausul. Klausulen föreskriver att den initierande parten ska ange ett pris och motparten får därefter välja mellan att sälja sina aktier eller köpa den initierande partens aktier till det angivna priset. Klausulen är tänkt att leda till ett rättvist och effektivt resultat, men resultatet är i vissa fall varken rättvist eller effektivt. Klausulen kan inbjuda till opportunistiska utnyttjanden och klausulen är exempelvis olämplig att använda när en part är förhindrad att driva vidare bolaget. Rysk roulett-klausuler och andra budklausuler kan dock, rätt använda, vara effektiva medel för att avsluta samarbeten. Den avtalsrättsliga separationsprincipen föreskriver att aktiebolagsrätten inte påverkar avtalsrättsliga bedömningar, men principen är inte undantagslös. Avtalsfrihetens gränser påverkas framförallt i två fall, det första fallet är när en aktiebolagsrättslig norm är kopplad till en uttrycklig ogiltighetsnorm, det andra fallet är när de aktiebolagsrättsliga normerna påverkar skälighetsbedömningen enligt 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL. Fakultativa normer och obligatoriska normer är inte avtalsrättsligt tvingande. Däremot har det i diskuterats i doktrin huruvida absolut obligatoriska normer är avtalsrättsligt tvingande. Min bedömning är att absolut obligatoriska normer sannolikt är avtalsrättsligt tvingande. Vid kollisioner mellan överlåtelsebegränsningar i bolagsordningen och avtalade friköps- och utköpsklausuler är frågan om det med bindande verkan är möjligt att avstå från de rättigheter och förpliktelser som bolagsordningen föreskriver. Rättsläget är osäkert men sannolikt är det möjligt att avtala bort hembuds-, förköps- och samtyckesförbehåll.