Nyttomaximering av samverkansprojekt ur ett kontraktteoretiskt perspektiv

Detta är en Master-uppsats från KTH/Fastigheter och byggande

Sammanfattning: Målet med rapporten är att utreda hur samverkansprocessen kan genomföras på ett sådant sätt att nyttan kan maximeras för alla parter inom projektet. Detta görs genom att fokusera på tre delar; samverkan som definition och uppfattning på marknaden, upphandlingsfasen hur skall upplägget inom denna utformas för att anbud med rätt incitament för projektet skall bli antaget, samt hur kontraktet skall utformas för att få samtliga parter att vilja jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, vilket ska gagna alla engagerade och därmed projektet. Dessutom skall undersökas hur kontraktsteoretiska risker uppmärksammas och behandlas i dessa situationer. Teorin tydliggör att de faktorer vilka främst är av vikt för en lyckad samverkan är förtroende, uppföljning och kontroller. Dessa styrmedel kan beskrivas som mjuka parametrar varför frågor till stor del har designats för att utreda hur projektet har utformats för att höja kvaliteten på de mjuka parametrarna. Utredningen sker genom att hålla 14 intervjuer, inkluderande beställare, huvudentreprenörer samt underentreprenörer. Vad som kan konstateras är att uppfattningen om vad samverkan är och hur det bör användas är relativt enhetlig på marknaden. Det som uppkommit som en av de största skillnaderna mellan projekt är om de integrerar eller inte integrerar underentreprenörer. Vid upphandling har det diskuterats hur lagen om offentligupphandling kan påverka resultatet samt vikten av ett genomtänkt bedömningssystem av anbudsunderlag. Dessutom tydliggörs vikten av varje individs engagemang under denna typ av samarbete vilket också lyft frågan om hur organisationen skall väljas ut. När det kommer till kontraktet har det konstaterats att incitament inte används eller uppskattas i någon större utsträckning, dock kan bonus vara ett bra medium för att styra kvaliteten på de mjuka parametrarna. Om bonus eller incitament används är det av vikt att dessa har ett tydligt utvärderingsystem vilket håller parterna ständigt uppdaterade om hur de ligger till för att erhålla en utbetalning av eventuell bonus. Vidare kan kontraktet hjälpa till att tydliggöra samarbetet, detta genom att strukturera varje parts ansvarsområde samt tydliggöra respektive parts förväntningar på varandra. Detta kan reducera missförstånd och eventuella konfliketer längre fram. Vilket leder till ett bättre arbetsklimat och förhoppningsvis bättre slutresultat. Vidare är ett riktpris vilket är rimligt för alla parter direkt nödvändigt för ett lyckat projekt. När det kommer till kontraktsteoretiska risker har det uppmärksammats att det inte är något som diskuteras i någon större utsträckning. Det finns en mindre medvetenhet om dess existens men fokus ligger på de ekonomiska- och tidsrelaterade risker vilka kan föreligga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)