ADHD i media. En diskursanalys av texter i tre svenska dagstidningar
Sammanfattning: Samhället formas genom vårt språk och därför kan mänsklig kommunikation aldrig betraktas som neutral. Trots det missar den samhällsvetenskapliga forskningen ofta att belysa språkets betydelse för hur komplexa sociala fenomen framställs och förstås. Hur och i vilka sammanhang samhälleliga fenomen nämns och diskuteras i media påverkar hur människor uppfattar och förhåller sig till fenomenet i verkligheten. Det är i relationen mellan språk, kommunikation och samhälle den här studien har sitt fokus. Studien syftar till att undersöka hur diagnosen ADHD framställs i svenska dagstidningar. Studien har för avsikt att undersöka hur dagstidningstexter framställer ADHD i perspektiv som fokuserar på diagnos och funktionsförmåga. Vidare syftar studien till att belysa hur individuella erfarenheter och upplevelser skildras i dagstidningstexter. Tre svenska dagstidningar har valts ut och utifrån dessa har artiklar som berör ADHD analyserats. För att kunna uppfatta och förstå mönster och strukturer i texter som framställer ADHD är studiens utgångspunkt diskursteori. Diskurser fungerar som ett raster för vad som kan sägas, tänkas och skrivas om ett visst fenomen. Mänskliga handlingar och skeenden får genom diskurser en objektiv status vilket får effekten att de blir förgivettagna. Materialet i studien har analyserats med utgångspunkt i Norman Faircloughs kritiska diskursanalys som syftar till att belysa hur diskurser producerar och reproducerar ojämlika maktförhållanden i samhället. Resultatet tyder på att ADHD skildras ur ett antal återkommande diskurser, där främst en medicinsk diskurs dominerar. Personer som kommer till tals eller skildras i texterna upplevs ha ett motsägelsefullt förhållande till diagnosen. Det finns ett behov av att befinna sig inom diskursen för att ha rätt till samhällets stöd. Samtidigt motsätter sig personerna diagnosens stigmatiserande effekter. Studiens resultat visar att ADHD inte låter sig förklaras genom enstaka diskurser. Det krävs, precis som Fairclough hävdar, ett kritiskt ifrågasättande av intertextuella sammanhang för att förstå komplexiteten i ett fenomen som ADHD.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)