Urval, bedömning, metod och teknik i psykodynamisk tidsbegränsad korttidsterapi

Sammanfattning: Syftet med den här studien var att utforska hur psykoterapeuter resonerar kring urval/bedömning och behandling i tidsbegränsad psykodynamisk korttidspsykoterapi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex psykoterapeuter. Data analyserades med tematisk analys och åtta teman identifierades. Studien visade att två skilda tekniker för bedömning av lämplighet tillämpas, klinisk intervju och försöksterapi, och att bedömningen av patienter med en någorlunda integrerad personlighet upplevs vara oproblematisk. De huvudsakliga fynden belyser det dilemma psykoterapeuterna ställs inför då de ska bedöma om patienter med allvarig personlighetsproblematik och komplexa psykiska störningar kan tillgodogöra sig, och inte ta skada av, tidsbegränsad terapi, att terapi ibland inleds med patienter där nyttan är tveksam med argumentet att det inte finns något annat att hänvisa dem till, att behandlingen då modifieras och målsättningen minimeras. Vidare visade studien att fokus på känslor anses vara en väsentlig del i behandlingen, men att det skiljer sig avseende om medvetna eller omedvetna känslor fokuseras. Resultaten belyste också olika inställningar till huruvida konfrontativa eller affirmativa tekniker har en förändrande effekt, samt uppfattning om tolkning ska tillämpas eller inte. Ett annat fynd var att flertalet av terapeuterna inte använder en specifik korttids-modell utan tycks förlita sig på tekniker utvecklade i långtidsterapi och olika korttids-modeller som de har integrerat till att bli deras egen modell. Resultaten diskuteras i förhållande till deras implikation för praktik och vidare forskning kring bedömningsprocessen inför tidsbegränsad psykodynamisk psykoterapi.