Utredning av möjligheterna till marin förnybar energi i Öresund

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att utreda möjligheterna för Öresundskraft AB att utvinna marin förnyelsebar energi från norra Öresund. Studien genomförs i två delar där Öresunds fysikaliska egenskaper samt marina krafttekniker kartläggs i den första för att sedan analysera den möjliga miljöpåverkan från de alternativen som kan vara intressanta i Öresund. De marina energitekniker som studerades var OTEC (Ocean Thermal Energy Conversion), saltkraft, vågkraft, marin strömkraft samt möjligheten till ett frikylaupptag. Vid studien av teknologier eftersträvas att hitta information om optimala förhållanden för varje teknik, i form av våghöjd, strömhastighet etc. Sedan identifieras potentiella miljökonsekvenser för de alternativ som är aktuella för Öresund. Det fungerar som en förstudie till en framtida miljökonsekvensbeskrivning och är tänkt att i ett tidigt skede uppmärksamma möjliga negativa konsekvenser för miljön. Studien visade på en potential för utvinningen av energi från marina strömkraftverk samt uttaget av frikyla. Upptaget av frikylan kan göras i både ytvatten och djupvatten. Temperaturen är, under vissa perioder på året, för hög för att kunna användas som primakyla direkt i fjärrkylanätet. Den kan då antingen kylas ytterligare eller användas som kondensorkyla. Frikylan fungerar därmed som en baslast i systemet och kan, trots att temperaturen stundtals är hög, användas och förbättra effektiviteten hos systemet. Analysen av data indikerar att för djup större eller lika med 20 m är den årliga temperaturvariationen densamma. Inga allvarliga miljökonsekvenser kan identifieras för frikyla upptaget men uppmärksamhet bör ges till potentiell förlust av biomassa på grund av uppsug i kylsystemet och effekter på den marina miljön på grund av förändrad temperatur. Strömhastigheterna i Öresund är bland de högsta i Sverige och ligger normalt mellan 0,15 – 1,2 m/s. Data för de lokaliseringarna som kan tänkas vara intressanta för marina strömkraftverk är begränsade. DMI genomförde mätningar under en längre tid vid en mätstation strax norr om Helsingör och dessa kunde användas för att uppskatta den möjliga energiproduktionen från en marin turbin. Antag en horisontalaxlad turbin med en diameter på 15 och en verkningsgrad på 30 %. Det ger upphov till cirka 132 MWh per år. Det finns ingen allvarlig miljöpåverkan förknippad med marin strömkraft heller men det finns risker för kollisioner och effekter i samband med störande ljud, elektromagnetisk strålning och resuspension av sedimenterade miljögifter. Även om möjligheterna att utvinna marin förnybar energi är begränsade i nuläget kan ökade elpriser och ytterligare framsteg inom forskningen leda till att en investering kan bli aktuell i framtiden.