Kvinnors upplevelser av sexualitet och livskvalitet efter avslutad behandling av gynekologisk cancer.

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 2 600 kvinnor av gynekologisk cancer varje år. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos Behandling vid gynekologisk cancer och dess biverkningar påverkar kvinnan i hennes dagliga liv. Behandlingen är ofta en kombination av kirurgi, kemoterapi, radioterapi och hormonell terapi. Cancerdiagnos och behandling av cancersjukdom är förenade med fysisk, psykisk och social ohälsa. Syftet med litteraturstudien är att belysa kvinnors upplevelse av sexualitet och livskvalitet efter avslutad behandling av gynekologisk cancer. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt. Resultat: Några av de upplevelser kvinnorna nämner är anatomiska förändringar och påverkan på sexualiteten, ångest inför sexuell aktivitet, förändrad kroppsuppfattning, minskad sexuell lust och påverkan på partnerrelationen. Dessutom upplevs ytterligare påverkan på sexualitet och livskvaliteten beroende på blås- och tarmdysfunktion samt lymfödem. Diskussion: Viktiga inslag är att bistå patienter och deras familjer i att anpassa sig till ett liv med cancersjukdom och hantera samt förebygga problem som kan orsakas av cancersjukdom och behandlingar. Hjälpbehovet identifieras inte hos alla patienter. Det kan bero på att vårdgivare inte haft möjlighet att tillägna sig nödvändiga bedömnings- och kommunikationsfärdigheter. Vårdgivare tycker sig inte ha tillräcklig utbildning i de bedömningsfärdigheter och strategier som skulle göra det möjligt att hantera arbetet bland patienter och anhöriga och utreda problem med förändrad kroppsuppfattning och sexuella problem. Information om subjektiva symtom som patienten får under och efter behandlingen är avgörande för patientens förmåga att bemästra sin situation. Det är viktigt att lägga upp ett rehabiliteringsprogram för att hjälpa patienten att snarast möjligt återgå till normal funktion. Kvinnorna klarade av biverkningarna bättre när de blev informerade om biverkningarna i förväg och var förberedda på dem. Slutsats: Kommunikation är sjuksköterskans viktigaste arbetsredskap. PLISSIT modellen är en av många kommunikationsmodeller som är bra att känna till när man ska vägleda andra i sexuella frågor. Information bör ske till patienten och partner om vilka komplikationer som sjukdomen och behandling kan medföra. Sjuksköterskan kan underlätta vardagen och det sociala livet genom att informera både individuellt, i par eller genom samtalsgrupper. Genom att sjuksköterskan informerar om betydelsen av beaktande av sexuella problem efter avslutad behandling av gynekologisk cancer, så påtalar hon samtidigt att ansträngningar görs för att förbättra den sexuella hälsan hos kvinnorna.