Klinisk effekt av fenbendazol hos föl med naturlig Parascaris univalens-infektion

Sammanfattning: Hästens spolmask, Parascaris spp., är vanligt förekommande hos föl och unga hästar. En individ som infekteras kan få sjukdomstecken från luftvägarna, men även nedsatt tillväxt och bukighet kan ibland ses. Ytterligare sjukdomstecken vid kraftig infektion är mekanisk obstruktion och perforation av tunntarmen, vilket kan leda till död hos den drabbade individen. Det finns två arter av hästens spolmask och traditionellt sett har man främst talat om arten Parascaris equorum; studier genomförda på senare tid pekar däremot på att den andra arten, Parascaris univalens, verkar vara den vanligast förekommande arten. Historiskt sett har behandling mot spolmask möjliggjorts genom användning av anthelmintika ur någon av tre grupper: makrocykliska laktoner, bensimidazoler och tetrahydropyrimidiner. Under de senaste åren har dock en resistensproblematik noterats i på flera håll i världen; främst är det makrocykliska laktoner som omfattas av resistensproblematiken, men även gällande tetrahydropyrimider har studier rapporterat om en försämrad behandlingseffekt; därför är bensimidazoler ett förstahandsval vid behandling av spolmaskinfektion. På ett svenskt stuteri har man på senare tid upplevt en försämrad behandlingseffekt av fenbendazol, en bensimidazol. Syftet med den här studien var att sammanställa historisk behandlingseffekt, undersöka den kliniska effekten av fenbendazol, samt undersöka om det föreligger ett samband mellan spolmaskinfektion och nedsatt tillväxt hos föl på detta stuteri. Det medverkande stuteriet tar rutinmässiga individuella träckprover var fjärde vecka, och föl som urskiljer ≥100 EPG spolmask avmaskas med fenbendazol.Stuteriet är uppdelat på två gårdar, gård A och gård B, vilka båda deltagit i studien. Den historiska analysen utfördes på stuteriets data över träckprovsresultat och behandlingar (år 2016-2020). Stuteriet delade även med sig av viktdata från de i studien medverkande fölen, vilket möjliggjorde analys av samband mellan infektion och vikt. Analys av historiska data visade att antal behandlingar per individ har ökat från 2016 till 2020, liksom den procentuella andelen av administrerade behandlingar som ej haft fullgod effekt (det vill säga inte minskat äggurskiljningen hos den behandlade individen till 0 EPG vid uppföljande träckprov ett par veckor senare). Prevalensen av spolmaskinfektion har samtliga år (2016-2020) varit >90 %, och det genomsnittliga smittrycket har under nämnda år varit jämnt. Under år 2020 analyserades den kliniska effekten av fenbendazol med ett faecal egg count reduction test. Resultatet visade resistens mot fenbendazol på gård A, men endast misstänkt resistens mot läkemedlet på gård B. En del föl hade vid behandlingstillfället även en blodmaskinfektion och behandlades därför också med ivermektin. Behandling med fenbendazol i kombination med ivermektin hade bättre effekt mot spolmask än behandling med enbart fenbendazol på gård A. Analysen av viktdata visade en trend för lägre procentuell viktuppgång för föl med högt medel-EPG, men den var inte signifikant. Den här studien är den första i Europa att visa resistens mot fenbendazol hos hästens spolmask. Resultatet är mycket oroväckande, då det redan finns konstaterad resistens mot makrocykliska laktoner och tetrahydropyrimidiner. Det hade varit av intresse att undersöka den kliniska effekten av fenbendazol vid fler stuterier i Sverige för att ytterligare kartlägga resistensläget.