Tvättemission : En undersökning av polyesterplaggs fiberutsläpp vid hushållstvättning

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi; Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi

Sammanfattning:

Havsmiljöer är idag den slutliga anhalten för den nedskräpning av plast som kommer ifrån avloppsvatten och allmän nedskräpning. Stora mängder plastpartiklar i olika storlekar har upptäckts i haven och även inuti djur som misstagit plasten som föda. Forskning visar att en stor del av plasten är av mikroskopisk storlek, så kallade mikroplaster. Inom denna grupp förekommer textilfibrer som likt andra plaster är svårnedbrytbara i naturen. Det har genom studier påvisats att små textila fiber rinner ut med avloppsvattnet och hamnar i haven.

PET är en av de vanligaste plasterna och utifrån denna tillverkas polyesterfiber som är det i särklass mest använda materialet inom textiltillverkning. Att plastfragment från textilier skadar havsmiljön är en ny upptäckt och ämnet behöver undersökas i fler dimensioner än vad forskningen hittills gjort. Projektet syftar därför till att klargöra vilka egenskaper som påverkar mängden emission av polyesterfiber vid hushållsnära tvättning. Detta uppnås genom experimentella undersökningar av olika materialkombinationer som tvättas under lika omständigheter. Tvättvattnet analyseras och fibrerna räknas för att erhålla en jämförande studie kring polyestermaterials tendens till fällning av fibrer.

Tre faktorer stod till grund för framtagning av metod: utveckling och förbättring av nuvarande metod, att efterlikna hushållstvätt samt tillförlitlighet i resultat. Detta har uppnåtts genom att laborationstvättmaskiner använts istället för kommersiella då detta ger ett vetenskapligt mer säkerställt resultat, något som har bejakats i största möjliga mån i varje steg. Alla polyestermaterial är stickade, färgade och mekaniskt bearbetade på Textilhögskolan för att garantera att samtliga material är tillverkade under samma förhållanden. Olika filtreringsmetoder har testats för att fastställa säkerhet i resultatet. Framtagning av material, tvättning, filtrering och analys var de centrala huvudmomenten för det praktiska arbetet. Analysen har gjorts manuellt där varje partikel på filtret har räknats.

Resultatet visade att mikrofibergarn generellt fällde mer än filamentgarn. En högre delning vid stickning gav mer emission än en lägre och att material som slitits resulterade i mer shedding. Kombination av dessa tre faktorer; mikrofibergarn, hög delning och material som slitits gav ett resultat markant större mängd fiberemission än de tyger med endast två av dessa faktorer sammansatta. Tygerna som endast innehöll en av dessa faktorer gav betydligt lägre mängd fällning. Fleecematerial stickat i mikrofibergarn visade sig fälla mindre än en slätstickad vara med samma garntyp stickad i högre delning. Metoden som använts vid framtagning av fleecematerial är ifrågasatt, då kvalitén av dessa inte tycktes motsvara en industriellt framtagen fleecevara. Därför ställer man sig kritisk till detta resultat. De tyger som gav störst respektive minst andel emission av fibrer tvättades ytterligare för att studera inverkan av upprepad tvättning. Emissionen ökade med antal tvättar tills den så småningom avtog när fibrer slitits bort. Resultatet visar att man i största möjliga mån inte bör kombinera polyestervaror i trikå med garn 100den/144f, delning 28 som är smärglad.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)