Identitetskonstruerande, platsanknytning och dialektens betydelse

Sammanfattning: I den här studien undersöks identitet hos geografiskt rörliga unga kvinnor som flyttat till Uppsala från olika delar av Sverige. Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad identitet, dialekt och platsanknytning betyder för informanterna, samt hur de resonerar kring, förhåller sig till och ser på sin identitet i förhållande till dialekt och plats. Undersökningsmetoden är semistrukturerade enskilda djupintervjuer med tio unga kvinnor från olika landskap, i åldrarna 20–30 år. Analysmetoden är en kvalitativ analys av det insamlade intervjumaterialet, med utgångspunkt i tidigare forskning om och teoretiska perspektiv på bland annat identitet, dialekt kontra standardspråk, plats, språklig förändring och mobilitet. Resultaten pekar på att dialekt och platsanknytning fyller en viktig funktion för informanternas identitetskonstruerande, framför allt i form av koppling till rötter och trygghet och en känsla av samhörighet – men de kan också orsaka vara förknippade med stereotyper, fördomar och identitetsmässiga konflikter. Dialekten och ursprunget samt förhållningssättet till dem blir betydelsefulla på nya sätt efter flytten till Uppsala, på både gott och ont. Slutligen visar studien att identifikation med dialekt och plats på ett komplext sätt påverkar hur informanterna konstruerar sina identiteter i olika sammanhang och hur de orienterar sig framgent i livet.