Nollvision för suicid– etiska överväganden

Sammanfattning: Bakgrund: Nollvisionen för suicid tillkom år 2008. Den har som övergripande mål att ingenska behöva ta sitt liv. Nollvisionen ska uppnås genom nio strategier. En del av ansvaret förnågra av nollvisionens strategier har lagts över på regionerna, som har satt upp regionalahandlingsplaner för suicidprevention. Suicidtalen har gått ned sedan 1980-talet, men har nulegat ganska konstant de senaste 20 åren. Syfte: Att pröva nollvisionen för suicid ur en etisk synpunkt. Metod: Studien var en litteraturstudie med en etisk analys av ämnet. Litteratursökninggenomfördes i vissa databaser med relevant urval från dessa. Studien baserades på enhermeneutisk analysmetod med argumentationsanalys. Resultat: Det fanns många argument i debatten om nollvisionen för suicid. Debattörerna somvar för en nollvision lyfte argument såsom minskat tabu, ökad medvetenhet inom områdetsuicid och att nollvisionen skickar positiva signaler. De som argumenterade emot nollvisionenlyfte istället argument som att nollvisionens effekt kan bli ökad skam och stigmatisering, ökadskuld hos vårdpersonal och att det ej är förenligt med rationella suicid. Diskussion: Godhetsprincipen, att inte skada, värdighet och integritet kan användas somargument både för och emot nollvisionen. Autonomi och rättviseprincipen kan framföralltappliceras på de argument som lyftes fram emot nollvisionen. Slutsats: Området är etiskt komplext och det är ett ämne som kan röra upp mångas känslor.De argument som användes i debatten om nollvisionen kan både tala för och emot attnollvisionen går i linje med medicinsk etik. Vissa argument användes av båda sidor idebatten, och kan därmed ses från två helt olika etiska perspektiv.