När kartan inte passar terrängen - en fallstudie om projektet Västlänkens beslutsprocess, medborgardialogens betydelse och motståndets upphov

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva och ge djupare förståelse för beslutsprocessen som omger projektet Västlänken. Teori: Studien utgår från Cohen, March och Olsens (1972) Garbage can modell och dess fyra strömmar för att belysa studiens intressefrågor. Modellen har synliggjort vad som skett i beslutsprocessen och hur väl medborgarna och andra aktörer har fått delta i processen kring Västlänken. Teorin om särkoppling av Meyer och Rowan (1977) utgör ett ytterligare analytiskt verktyg för att belysa hur relationen mellan prat, beslut och handling faktiskt ter sig i beslutsprocessen. Metod: Studien är kvalitativ i sin karaktär och bygger på offentliga dokument och semistrukturerade intervjuer. En innehållsanalys av dokument valdes för att förklara kontexten av hur beslutsunderlagen gällande projektet Västlänken har tillämpats och på vilka grunder besluten har fattats. Dokumenten bidrar med en presentation av fakta. Denna analys kompletteras med semistrukturerade intervjuer med förtroendevalda politiker, kommunfullmäktige och tjänstemän inom Göteborg stad. Detta för att illustrera respondenternas uppfattningar samt upplevelser av de aspekter som inte framkommit i dokumenten. Resultat: Resultatet visade att Västlänken beskrevs som den lösning som gav störst samhällsekonomisk nytta samtidigt som målsättningen om en järnvägstunnel betraktas utgöra ett motiv för beslutet. Vidare synliggjordes att hur medborgardialogen tillgodoses i beslutsprocessen har betydelse för i vilken grad samhället accepterar eller gör motstånd till en förändring. Studien identifierade främst två anledningar till det rådande motståndet. Den ena innebär att motiven bakom projektet inte har förmedlats till allmänheten. Den andra anledningen visar att det upplevda motståndet är starkt förknippat med särkoppling av vad som förmedlas och vad som görs i praktiken.