“Man lägger ihop en massa pusselbitar och så kommer det kanske ett blåmärke “ : En kvalitativ studie om pedagogers arbete med barn i omsorgssvikt.

Sammanfattning: Syftet med studien är att erövra kunskap utifrån pedagogers erfarenheter om vad som kan väcka misstanke att ett barn utsätts för omsorgssvikt samt hur arbetet vid en misstanke kan se ut. Våra forskningsfrågor sökte svar på hur pedagoger beskriver att de tar tillvara barns signaler vid misstanke om omsorgssvikt samt hur processen från misstanke om omsorgssvikt till orosanmälan kan se ut. Studien lyfter fram olika former av omsorgssvikt och vilka tecken som är vanligast inom respektive form av omsorgssvikt. Studien redogör även för hur dessa tecken kan visa sig hos barnet. Den teoretiska utgångspunkten för studien var det socialkonstruktionistiska perspektivet som bygger på att kunskap skapas socialt. Som metod valdes en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Ljudinspelning och anteckningar användes som dokumentationsverktyg till intervjuerna. För analys och resultat har sedan materialet transkriberats. En kvalitativ analysmetod användes i syfte att hitta olika kategorier som besvarar forskningsfrågorna. Till detta konstruerades en analysmodell utifrån Killéns (2014) överlevnadsstrategier. Resultatet visar att pedagogerna tar vara på barns signaler genom bland annat sociala konstruktioner och dokumentationer samt att processen från att en misstanke väcks till att orosanmälan görs kan se väldigt olika ut beroende på vilken form av omsorgssvikt det kan handla om. Resultatet visar även att pedagogerna omedvetet använder sig av Killéns överlevnadsstrategier när de beskriver sitt arbete med barn som blivit utsatta för omsorgssvikt. Problematiken som uppstår när pedagogerna omsätter dessa strategier i praktiken blir att de blundar för barnets verklighet, vilket kan leda till att anmälan fördröjs eller uteblir.