Vardagsteknik i förskolan : Förskolepedagogers upplevelser av barns lärande i vardagsteknik i förskolan

Sammanfattning: Syftet med detta examensarbete var att beskriva förskolepedagogers upplevelser av fenomenet barns lärande i vardagsteknik i förskolan. Då vi ville närma oss varje individs perspektiv och beskriva deras upplevelser, valde vi att utgå från fenomenologi som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Enskilda intervjuer gjordes med åtta förskolepedagoger som arbetar med barn på två profilerade teknikförskolor i en kommun i södra Sverige. Som datainsamlingsmetod användes ljudupptagning och fältanteckningar. Materialet har analyserats med inspiration från en fenomenologisk analysmodell framtagen av Amadeo Giorgi. Centrala teman har skapats genom analysen av empirin, dessa teman innehåller förskolepedagogernas upplevelser av fenomenet. Majoriteten av förskolepedagogerna har gett uttryck för att barns lärande i vardagsteknik framträder genom barnens vardagstekniska begreppsanvändning, därmed utgör temat Lärandet framträder som begreppsanvändning av barnen den mest väsentliga upplevelsen av vårt utforskade fenomen. Förskolepedagogernas upplevelser av barns begreppsanvändning innehåller flertalet nyanser, från att innebära att barnet ännu inte äger språket och det är pedagogen som benämner begreppet på det som barnen identifierat, till att barnet både kan identifiera ett vardagstekniskt föremål med flera korrekta begrepp beroende på föremålets användningsområde. Andra upplevelser av det utforskade fenomenet, men som inte är lika generella bland förskolepedagogerna, är inordnade under följande teman: Lärandet framträder som spekulation hos barnen kring vardagstekniken ur ett större sammanhang; Lärandet framträder som aha-upplevelser hos barnen; Lärandet framträder som självständighetsutveckling hos barnen; Lärandet framträder som konstruerande och skapande hos barnen; och Lärandet framträder som en samverkan mellan tanke och handling hos barnen.  Ovanstående teman har inordnats i antingen en teoretisk-, en praktisk- eller en teoretisk-praktisk dimension på barns lärande i vardagsteknik. Det som kännetecknar de teman som inordnats inom dimensionerna är att förskolepedagogerna upplevt att ett lärande i vardagsteknik har skett hos barnen och dessa upplevelser inrymmer ett målmedvetet förhållningssätt till barns lärande i vardagsteknik. Men förskolepedagogerna har även beskrivit upplevelser som mer är relaterade till att de möjliggjort ett lärande där resultatet för lärandet inte är i fokus eller inte formulerat, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande inte är resultatfokuserat. Ett fåtal pedagoger har belyst en viss osäkerhet i huruvida de yngsta barnen lärt sig vardagsteknik då de bland annat saknar det verbala språket, men förskolepedagogerna upplever att barnen testar och provar vardagstekniska föremål, dessa upplevelser har inordnats i temat När barns lärande är svårt att ta fasta på. Däremot har även dessa två teman kopplingar till antingen teoretiska-, praktiska- eller teoretisk-praktiska dimensioner på barns lärande men är inte inordnade i en specifik dimension.