Den akademiska resan : En kvalitativ studie om sjuksköterskors syn på och drivkrafter till akademisk kompetensutveckling.

Detta är en Magister-uppsats från Stockholms universitet/Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner

Sammanfattning:

Denna studies övergripande syfte var att förstå de drivkrafter som leder till att vissa sjuksköterskor söker sig till akademisk kompetensutveckling medan andra ser det som helt otänkbart. Studiens mer preciserade syfte var att undersöka hur sjuksköterskor med kompletterande studier i vårdvetenskap ser på akademisk kompetensutveckling. Följande frågeställningar fokuserades för att få en mer nyanserad bild av detta fenomen: Vad har kompetensutvecklingen inneburit för sjuksköterskorna? Vad är det för kunskap de vill utveckla och varför? Vilka drivkrafter har motiverat sjuksköterskorna till kompetensutveckling? Vilka faktorer uppfattar sjuksköterskorna har möjliggjort/försvårat deras kompetensutveckling? Den teoretiska anknytningen gjordes till följande begrepp: kompetens, kunskap och motivation. Definitioner och teorier inom respektive begrepp användes för att försöka förstå, förklara eller värdera undersökningens resultat. Studien genomfördes som en halvstrukturerad intervjuundersökning med ett allmänkvalitativt perspektiv. Respondenterna utgjordes av tio sjuksköterskor med pågående eller avslutade studier inom vårdvetenskap på grund- eller avancerad nivå. Alla var kvinnor och arbetade inom vitt skilda delar av sluten- och öppenvård inom såväl landsting som kommun. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ord för ord och detta material analyserades efter inspiration från Granheim och Lundmans modell för innehållsanalys. Resultatet utmynnade i de fyra kategorierna drivkrafter, förutsättningar, kompetenser och konsekvenser. Under respektive kategori kom ett flertal underkategorier att ytterligare förstärka bilden av den akademiska kompetensutvecklingens villkor. Bland de avgjort viktigaste resultaten fanns den kulturkrock mellan klinik och akademi som respondenterna upplevt i mötet med studenter och nyutbildade sjuksköterskor. I detta möte fann de en stark drivkraft till egna akademiska studier vars syfte bestod av främst två delar, att skaffa sig kunskaper inom det egna kunskapsområdet omvårdnad, samt att skaffa sig redskap för såväl forskningskonsumtion som – produktion. Att den kliniska verksamheten ännu inte var redo för akademin var en annan tydlig bild som uppstod ur sjuksköterskornas berättelser. De kunskaper som värderades högst fanns inom den praktiska produktiva delen av vården och beskrevs av sjuksköterskorna oftast som förmågor. Den personliga utvecklingen var såväl en drivkraft till som en konsekvens av studierna och denna uppfattades som central för den vidare studiemotivationen. Sjuksköterskorna beskrev sina studier som en process som närmast kunde liknas vid att göra en resa, i detta fall den akademiska resan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)