Oskäliga avtalsvillkor med fokus på avtalets innehåll - i dag och i morgon
Sammanfattning: Synen på att avtalsparterna själva har att bestämma över avtalets innehåll och att det är upp till dem själva att ta vara på sina egna intressen har under lång tid varit den rådande uppfattningen bland lagstiftarna i Sverige. Även om uppfattningen fortfarande kan anses vara rådande har avtalsfriheten beskurits – inte minst genom 36 § avtalslagen om jämkning och ogiltighet på grund av oskälighet. Däri stadgas att ett villkor kan jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. I uppsatsen hamnar oskälighet med hänsyn till avtalets innehåll i fokus. Ett syfte med uppsatsen är således att redogöra för svensk rätt på detta avgränsade område. Avtalslagens portalparagraf står som den sista beskyddaren av den avtalsrättsligt förfördelade i Sverige, men vid horisonten kan en ny konkurrent skönjas – nämligen reglerna om oskäliga avtalsvillkor i den Europeiska kommissionens förslag till en förordning om en gemensam europeisk köplag (CESL). Om förslaget antas, kan det bli en lagstiftning vars regler ersätter de nationella motsvarigheterna om avtalsparterna avtalar om att regelsystemet ska gälla dem emellan. Därför kan det vara av intresse att redogöra för skillnaderna mellan CESL och 36 § avtalslagen och dess regler om oskäliga avtalsvillkor med hänsyn till avtalets innehåll. Ett annat syfte med uppsatsen är följaktligen att lyfta fram några för- respektive nackdelar av en implementering av CESL på området. I uppsatsen presenteras 36 § avtalslagens bakgrund och bakomliggande principer. Härutöver redogörs för paragrafens tillämpningsområden, oskälighetsbedömningen och vilka rättsföljder som följer av ett oskäligt avtalsvillkor. I ett självständigt kapitel redovisas oskälighet på grund avtalets innehåll vari ensam bestämmanderättsklausuler, prisvillkor, friskrivningsklausuler och missbruk av rättighet ryms. Dessutom redovisas motsvarande avsnitt i CESL i begränsad omfattning. En slutsats är att bedömningen av ett villkors skälighet är högst beroende av de omständigheter som råder i varje enskilt fall. Således går det inte att fastställa om ett villkor med hänsyn till avtalets innehåll är oskäligt per se. Med beaktande av en avtalsparts underlägsna ställning framträder emellertid vissa mönster. Bland annat kan hävdas att villkor som ger en ensam bestämmanderätt av något slag generellt är oskäliga. Likaså riskeras olika typer av friskrivningsklausuler att jämkas. Däremot är villkor om priset i det närmast oantastbara. En annan slutsats är att det finns relativt stora skillnader mellan 36 § avtalslagen och motsvarande regler i CESL. Till skillnad mot generalklausulen är tillämpningsområdet för CESL:s regler om oskälighet begränsat till icke individuellt avtalade villkor i konsumentavtal respektive kommersiella avtal där en av parterna är ett litet eller medelstort företag. En annan slutsats är att det är olyckligt att CESL:s regler om oskälighet utesluter jämkning, då ogiltighet av ett villkor kan leda till fortsatt oskälighet för den förfördelade. CESL har sina fördelar, till exempel med sin lista på villkor som är oskäliga per se i avtal med konsumenter, men i jämförelse med 36 § avtalslagen ses verkningarna av förslaget som tämligen ovissa med tanke på dess opreciserade artiklar om oskälighet. Slutligen bör det sägas att ytterligare forskning krävs vad gäller praxis vid en framtida implementering av CESL.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)