Effekten av inducerad prismatisk obalans i höjdled på horisontala fusionsvergenser

Detta är en Kandidat-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för medicin och optometri (MEO)

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur horisontella fusionsvergenser på nära håll påverkas av en inducerad vertikal prismatisk obalans mellan ögonen. Detta för att utreda om det okulomotoriska systemet kan kompensera för skillnader som påminner om en anisometropikorrektion vid ett ökande negativt och positivt fusionsvergensstimuli.   Metod: Mätningar utfördes på 23 deltagare. Mätningar av positiva och negativa fusionsvergensreserver gjordes på 40 cm i autoforopter med och utan en vertikal prismatisk obalans av 1 ∆ bas ner inducerat prisma framför höger öga, samt mätning av vertikala fusionsvergensreserver på nära håll.    Resultat: I studien hittades ingen signifikant skillnad mellan brytpunkt eller återgångspunkt för varken negativa eller positiva fusionsvergensreserver med inducerat prisma jämfört med utan. Brytpunkt och återgångspunkt för fusionsvergensmätning i vertikalled hade ett medelvärde något högre än uppmätt i tidigare studier. Slutsats: I studien hittades ingen statistiskt signifikant skillnad mellan horisontella fusionsvergensreserver utan och med en inducerad prismatisk obalans på 1 ∆ bas ner på höger öga. Detta tyder på att de allra flest kommer att kunna kompensera för skillnader  som uppstår vid en mindre anisometropi. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)