Människans föränderliga existens : Essensen av begreppet sårbarhet. En begreppsanalys

Sammanfattning: Bakgrund. Forskningsgenomgången visade sårbarhet som ett kontextuellt fenomen i möte mellan kontrahenterna sjuksköterska och patient utan att själva essensen i begreppet klargjordes, vilket indikerar att det saknas kunskap om begreppet sårbarhet. Syftet. Studiens syfte var att beskriva essensen av begreppet sårbarhet i omvårdandens sociala kontext, det mänskliga mötet. Metoden. Metoderna har utgått från modellen för begreppsanalys av Segesten (2011) och innefattat en induktiv och deduktiv kvalitativ ansats. Resultatet. (Begrepps)analysen resulterade i följande fynd: mottaglig för att skadas, hjärtesår, själasår, skyddslös; modet att vara sårbar, mänsklig värdighet, lyhördhet; ett ovisst livshot, sveket mot omvårdnadens kärna, den tillintetgjorda identiteten; den djupt mänskliga existensen, önskan om oföränderlighet, riktning mot en definitiv förändring. Slutsatsen. Essensen av sårbarhetens mening föds av människans föränderliga existens. Den föränderliga existensen får sin betydelse av livshot, tillintetgjord identitet och sveket mot omvårdandens kärna, vilket begreppsliggörs av den sårbarhet som uppstår i vårdmötet, uttryckt i orden som att vara hudlös, naken och skyddslös. Klinisk betydelse. Studien har bidragit till att klargöra betydelsen av begreppet sårbarhet inom omvårdnadsprofessionen genom att lyfta fram ordets olika begreppsomfång i olika omvårdnadssammanhang. Den kliniska betydelsen för omvårdnaden men även den generella allmänbildningen är att dess betydelser kan utveckla språket från perspektivet sårbarhet.