Nationalstaten och språkets separation genom min konstnärliga praktik

Sammanfattning: Essän gör anspråk på att separera språk och idén om nationalstaten genom min konstnärliga praktik. Texten öppnar genom att betraktaren/läsaren befinner sig i en hiss på väg till en bostadslägenhet vars brevinkast det står Vad vore språk om det uppstod här? på. Genom text, ljud och rumsliga installationer i lägenheten hamnar betraktaren mitt i frågan och gestaltningen av språk som en specifik erfarenhet. Ett antal nedslag görs för att ringa in den specifika erfarenheten med hänvisningar till modersmålsundervisning, skam för utebliven språkkunskap och kroppsliga erfarenheter av att störa nationalstaters narrativ. Sedan kopplar och begripliggör texten den specifika erfarenheten genom nedslag i strukturella företeelser som har varit med och skapat förutsättningarna för det specifika språket. De är t.ex. hur nationalstater använt sig av arkeologi för att skapa en linjär berättelse som något befästande av en slags sann gemensam nationell historia. En problembild beskrivs där nationalstaten har ägandeskap av språk trotts att språkets uppkomst är mer komplext än så. Problembilden bemöts av andra fält som arbetat på liknande sätt, t.ex. inom språkforskning och pedagogik. Den egna konstnärliga praktiken presenteras därefter som redskap för att fånga komplexiteten i språkets tillblivelse med verktyg som bl.a. poesin, översättning och gemensamt kunskapande. Essän avslutas med följande resonemang: När vi talar om språk som egendom tillhörande en nationalstat försvinner nyanser som lägger sig i tiden och i kroppen. Det här är en diskurs som förs på det konstnärliga fältet, men den kommer ifrån barnet, från kampen om gränser förd av människor som känner gränser våldsamt varje dag. Den kommer ifrån konstaterandet att vi lever i en kolonial samtid, så vad gör vi nu?