Näthat - Internet som nytt forum för brott mot den personliga integriteten

Sammanfattning: Möjligheterna för att kränka och förtala andra har ökat väsentligt i och med internets utveckling under 2000-talet. Idag kan ett uttalande eller en integritetskränkande bild spridas över hela världen på bara några sekunder och möjligheterna att ”ta bort” sådana uttalanden har därigenom förändrats. Denna uppsats syfte är att granska det svenska straffrättsliga skyddet mot näthat och undersöka om det ger ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten eller om det finns behov att ändra lagstiftningen. Om ett sådant behov finns, är syftet att undersöka hur en sådan förändring skulle se ut och om den nya lagen i Nya Zeeland skulle kunna vara vägledande i ett sådant utformande. Den nyzeeländska Harmful Digital Communications Act kriminaliserar kränkande gärningar som begås genom elektronisk kommunikation och ger alternativa lösningar på hur näthatet ska begränsas. De brott som vanligen aktualiseras vid näthat är förtal och förolämpning i kap. 5 i BrB, samt olaga hot och ofredande i kap. 4 BrB. I uppsatsen identifieras även det straffrättsliga ansvaret i Personuppgiftslagen och Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det finns emellertid en del gärningar som hamnar i en straffrättslig gråzon, där de ovannämnda reglerna inte ger ett fullt skydd. Exempel på sådana gärningar är olovligt spridande av integritetskränkande bilder eller kränkande kommentarer som inte utgör ett direkt hot eller förtalande uppgift. Många ärekränkningsbrott lagförs dessutom sällan då dessa inte faller under allmänt åtal, utan åtalas endast undantagsvis av åklagare. Det finns även indikationer på att utredningsmöjligheterna för vissa brott är begränsade vilket också bidrar till att få fall leder till åtal. Det är viktigt att lagstiftaren uppmärksammar dessa brister och skapar en lagstiftning som är ger ett modernt och ändamålsenlig skydd. I denna uppsats föreslås en utökning av åtalsreglerna för ärekränkningsbrott. Utökningen skulle innebära att ärekränkningar faller under allmänt åtal om målsägande anger brottet till åtal. Detta skulle innebära att fler offer får möjlighet till upprättelse samt att samhället markerar allvaret i ärekränkningar. I uppsatsen föreslås även en kriminalisering av olovligt spridande av integritetskränkande uppgifter, såsom nakenbilder. Ett sådant förbud skulle ge människor ett starkare skydd för den personliga integriteten och vara förenligt med den positiva skyldigheten Sverige har att tillgodose människors rättigheter enligt EKMR. Som en alternativ lösning på näthatsproblematiken föreslås även ett införande av en nätombudsman som arbetar med att tillvarata enskildas rättigheter på internet. En utredning bör dessutom tillsättas för att undersöka polisers och åklagares möjligheter att utreda näthatsbrott.