Lärares upplevelser av att undervisa elever i problemlösning i matematik

Sammanfattning: Denna uppsats fokuserar på matematik för elever i årskurs 4-6 med autismspektrumtillstånd. I etablerad forskning finns det något motstridiga iakttagelser exempelvis Oswald et al. (2016) som ser denna elevgrupp ha vissa svårigheter när det gäller problemlösning i matematik. Detta stämmer inte helt med Titeca et al. (2015) som ser att denna elevgrupp i vissa avseenden har fördelar när det gäller problemlösning i matematik. Frågeställningen i denna uppsats rör lärares uppfattning om elever med autismspektrumtillstånds förhållande till problemlösning inom matematik, i jämförelse med neurotypiska elever. Syftet är att ge ett bidrag till denna kunskapsutmaning genom att beskriva och förklara hur elever med autismspektrumtillstånd i jämförelse med neurotypiska elever, har förmåga att lära genom problemlösning i matematik. Oswald et al. samt Titeca et al. utgör den teoretiska utgångspunkten som operationaliseras med Taflins (2007) ramverk över representationsformer. En kvalitativ datasamling genomfördes med intervjuer av lärare, baserade på teman från Oswald et al., Titeca et al. och Taflin. Resultaten visar att elever med autismspektrumtillstånd generellt inte uppvisar styrkor, samt att endast vissa delar bekräftar Oswald et al., samma för Titeca et al.:s iakttagelser. I förlängningen ger detta att lärare med elever som har autismspektrumtillstånd bör vara medvetna om att just språkliga aspekter av problemlösning är särskilt utmanade för denna elevgrupp.