Barnmorskor som lämnat förlossningsvården

Sammanfattning: Bakgrund: Graviditet och förlossning är en naturlig process i vilken barnmorskan är den primära vårdgivaren. Forskning visar att blivande föräldrar gynnas av att få stöd av en barnmorska under barnafödandet men förlossningsklinikerna i Sverige är underbemannade. Barnmorskor lämnar och det beror troligtvis på den rådande arbetsmiljön.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors tankar och upplevelser kring varför de lämnat sitt yrke som barnmorska inom förlossningsvården. Ett ytterligare syfte var att undersöka vilka faktorer som skulle kunna medverka till att de återvänder till förlossningsvården.   Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Nio informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Informanterna var alla barnmorskor som alla arbetat inom förlossningsvården men som sedermera lämnat. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Två teman tydliggjordes: ” Barnmorskors negativa tankar och upplevelser av förlossningsvården” och ”Om barnmorskor själva fick diktera sina villkor”. Arbetsklimatet, låg bemanning, stress och förändringar i barnmorskans yrkesroll bidrog till att barnmorskor lämnar. Barnmorskor saknar valmöjligheter, exempelvis caseload-midwifery och flexibla scheman med chans till adekvat återhämtning. Barnmorskor saknar också utvecklingsmöjligheter inom kompetensområdet.   Slutsats: Barnmorskorna har upplevt att förlossningsvården förändrats – medikaliserats och hur låg bemanning, ett tufft arbetsklimat samt organisatoriska problem föranlett utbrändhet och sjukskrivningar. Barnmorskorna önskar mer flexibla scheman och större möjligheter till utveckling inom kompetensområdet. Barnmorskorna önskar också, både för sig själva och för de födande kvinnorna, barnmorskeledda kliniker, caseload-modell och statligt finansierade hemförlossningar för att öka valfriheten.