Är depersonalisationssyndrom underdiagnostiserat i svensk psykiatri?

Sammanfattning: Utländska studier gör gällande att depersonalisationssyndrom (DPD) är lika vanligt som bipolär sjukdom eller tvångssyndrom. Trots detta betraktas DPD som ett ovanligt tillstånd inom psykiatrin. Det anses inte vara en självständig diagnos, utan endast symtom vid andra störningar. Depersonalisationssyndrom uppges därför av forskare vara en av den moderna tidens mest förbisedda diagnoser. Ingen svensk studie har tidigare genomförts för att kartlägga DPD. En enkätstudie genomfördes för att undersöka om depersonalisationssyndrom är underdiagnostiserat inom vuxen allmänpsykiatri i Sverige. Studien ämnade undersöka dels förekomst av depersonalisationssyndrom bland patienter, dels kunskapsläget om och inställningen till DPD hos psykologer och psykiatrer som arbetar på mottagningarna. 468 patienter och 146 behandlare deltog i studien. Resultatet visade att 39% av de deltagande patienterna uppfyllde kriterierna för DPD. Av samtliga patienter uppgav 1 patient (0,2 %) diagnosen DPD. Resultatet visade också att hälften av behandlarna ansåg att de hade obefintlig eller liten kunskap om DPD. 99 % av behandlarna uppgav att de aldrig eller sällan satte diagnosen. Slutsatsen är att depersonalisationssyndrom är underdiagnostiserat även inom svensk psykiatri, och att DPD som diagnos bör uppmärksammas så att patienter som befinner sig i tillståndet får rätt behandling.