Passivitetens betydelse för avtalsrelationen

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att undersöka effekterna och betydelsen av avtalsparters passivitet efter avtalsslutet, främst möjligheten till ändring avtalet. För att nå syftet kommer följande frågeställningar att undersökas: Under vilka förutsättningar kan passiviteten leda till ändring eller ett eventuellt avslut av avtalet? Är det utifrån lagtext, förarbeten, praxis, doktrin eller allmänna rättsprinciper möjligt att utläsa en allmän passivitetsregel? Vilken betydelse får en sådan regel för ändring och ett eventuellt avslut av ett befintligt avtal? För att svara på frågeställningar definieras först passivitet och den situation uppsatsen avser undersöka. Därefter redogörs för lagtext, praxis (främst NJA 2015 s. 186, NJA 2017 s. 203 och NJA 2018 s. 171) och doktrin på området. I analysen diskuteras doktrinen och praxis utifrån ett kritiskt perspektiv. De slutsatser som kan dras utifrån rättskällor och doktrinen är; Avtalsparternas lojalitetsplikt skulle kunna utgöra en allmän rättsgrundsats från vilken man kan härleda en passivitetsregel. Denna regel gör det möjligt att ge passivitet avtalsverkan både som ändring av avtalet och upphörande av det. Förutsättningarna för sådan avtalsverkan är en ändrad tillämpning avtalet från någon av avtalsparterna till vilken motparten förhåller sig passiv. Passiviteten ger sken av att parten har inrättat sig efter och accepterar den ändrade tillämpningen. Accepterar avtalsparten inte den ändrade tillämpningen är hen skyldig att upplysa sin motpart om detta för att undvika bundenhet.