Prokrastinering ur ett aktivitetsvetenskapligt och arbetsterapeutiskt perspektiv - En litteraturstudie om uppskjutande av aktiviteter

Sammanfattning: Bakgrund: Prokrastinering är uppskjutande av utförande av aktivitet trots vetskapen om att det kan ge negativa konsekvenser i längden. Det är ett fenomen som är väl beforskat inom den vetenskapliga disciplinen psykologi men i stort sett outforskat inom arbetsterapin och aktivitetsvetenskapen. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga prokrastinering samt förekommande behandlingar ur ett aktivitetsvetenskapligt och arbetsterapeutiskt perspektiv med utgångspunkt i den arbetsterapeutiska modellen MOHO. Metod: En litteraturstudie genomfördes av 15 artiklar ur databaserna Cinahl, PsycInfo och Medline. En riktad innehållsanalys användes för att analysera artiklarna efter de fyra grundpelarna inom MOHO. Resultat: Det finns en koppling mellan prokrastinering och arbetsterapi samt aktivitetsvetenskap. Prokrastinering påverkas i hög grad av viljekraft, vanebildning, utförandekapacitet och miljö. Slutsats: Prokrastinering går att förklara utifrån ett arbetsterapeutiskt och aktivitetsvetenskapligt perspektiv. Det finns arbetsterapeutiska bedömningar och interventioner som kan tänkas användas mot prokrastinering. Prokrastinering är nära sammankopplat med aktivitetsbalans och borde därför vara ett aktuellt ämne för arbetsterapeuter inom flertalet verksamhetsområden. Det behövs dock mer forskning inom området.