Ordet - tidernas språk i svenska Bibeln

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Halmstad/Sektionen för humaniora (HUM)

Sammanfattning:

Hur kan man studera svenska språkets utveckling från renässansen fram till våra dagar? En metod är att utgå från en text, vars innehåll är oförändrat men vars språkliga form har förändrats genom tiderna vid ett antal översättningar. Finns det då någon sådan text?

Bibeln är enligt kristen tro detsamma som Guds ord, och som sådan stående över tiden. Detta innebär att man vid översättning av bibeln koncentrerat sig på att bevara textens mening och budskap. Detta kan dock uppnås på olika sätt: Ett sätt är att försöka vara bokstavstrogen, dvs översätta så ordagrant som möjligt, ett annat är att sträva efter att återge textens anda på det samtida språkbruket. Båda metoderna har använts vid översättningar men ingen är invändningsfri.

En annan svårighet är att texten skrevs för så längesen att vi kan ha svårt att tänka oss in i den tidens världsbild. Detta kan göra det svårt också att fånga textens anda.

Trots alla svårigheter tycks textens budskap vara bevarat under nästan tvåtusen år. Detta kan man se genom att jämföra de olika svenska bibelöversättningarna dels med grundspråken, dvs hebreiska och arameiska för Gamla testamentet respektive grekiska för Nya testamentet, dels med antika skrifter som inte använts vid översättningarna.

Jag har valt att arbeta med förändringar i språkdräkten av fyra bibelöversättningar som gjorts sen renässansen: Gustav Vasas Bibel från 1500-talet, Karl XII:s bibel från 1700-talet, Kyrkobibeln från 1917 och Bibel 2000.

Den fjärde, Bibel 2000 intar en intressant särställning, dels därför att den speglar den snabbare språkförändringen i vår tid, dels för att det är den sista översättning som staten initierat men som nu används i den ”fria” svenska kyrkan. Utifrån ett antal kända bibeltexter har jag analyserat ordval, satsbyggnad m.m. i de olika översättningarna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)