Kartläggning i numeracitet

Sammanfattning: Syftet med föreliggande studie är att undersöka och diskutera kartläggningsmaterial och kartläggningsbild i numeracitet för nyanlända elever äldre än 9 år, samt kartläggares uppfattningar och erfarenheter av materialet och användningen av det. Metoden är kvalitativ och uppsatsen bygger på intervjuer med fem kartläggare, fyra observerade kartläggningssamtal samt analys av den kartläggningsbild som kartläggningssamtalen utgår ifrån. Analysen i studien görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv på bildtolkning och numeracitet, där begreppen mediering, kulturella redskap och kulturell kontext (Säljö 2013) intar en central roll. För analys av kartläggningsbilden, används dessutom begrepp hämtade från sociosemiotiken (Björkvall 2009). De i studien framkomna resultaten visar att kartläggningsbilden till viss del fungerar medierande i kartläggningssamtalen, men att förekomst av okända kulturella redskap i kartläggningsbilden ibland försvårar förståelsen av uppgifterna i numeracitet. Vikten av att utgå från elevernas erfarenheter och vardagsliv blir tydlig i studien. Kartläggarna ställer sig överlag positiva till samtalsfrågornas bredd och möjligheter att för alla elever, oavsett skolbakgrund, på något sätt kunna visa sina kunskaper. Vidare visar resultaten att tolken anses vara den avgörande faktorn för en framgångsrik användning av kartläggningsmaterialet, medan bedömningen och kartläggningsprofilen upplevs som kartläggningsmaterialets svaghet.