Semiconductor topography IP rights: Is there possibility for revival?

Sammanfattning: Halvledarindustrin har en form av immaterialrätter avsedd särskilt för dem: Kretsmönsterrätter. Dessa introducerades i USA 1984 i syfte att skydda den amerikanska halvledarindustrin från konkurrens från östra Asien, huvudsakligen Japan. Den ersatte principen om nationell behandling med den materiella ömsesidighetsprincipen, som är normen inom immaterialrätt. Detta tillät USA att tvinga andra länder att anta liknande lagstiftning genom att förvägra deras medborgare skydd enligt denna lag fram tills de inför en motsvarighet i sitt egna land. Japan blev först att införa en sådan lag, så småningom följt av nästan alla andra länder från sent 1980-tal och framåt. Det gjordes ett försök av WIPO att få till stånd ett mellanstatligt för att harmonisera reglerna för dessa rättigheter, men det trädde aldrig i kraft eftersom inte tillräckligt många länder ratificerade avtalet. Istället var det de pågående WTO-förhandlingarna som kom att ge avtalet nytt liv, genom att införliva det i 1994 TRIPS-avtal. Där togs tvångslicensiering, en av de mest kontroversiella delarna, bort. Längden och tidpunkten för början av skyddstiden ändrades också. De materiella reglerna innehåller framför allt ett undantag från skyddet för dekonstruktion och en definition av skyddsföremålet som bygger på upphovsrättskyddade konstverk. Dekonstruktionsundantaget stadgar att så länge en kopia innehåller en förändring som är tillräckligt originell för att separera det nya verket från det kopierade verket är det tillåtet att reproducera det ny verket. På grund omfattningen undantaget fått genom domstolspraxis har det blivit kontroversiellt. Definitionen av skyddsföremålet skyddar antingen själva kretsmönstret eller mallen som används för att tillverka det. Definitionen varierar med avseende på enskilda lager i kretsmönstret, tillverkningsmaterialet, tillverkningsmetoden, och halvfärdiga kretskort. Dessa detaljer är inte harmoniserade världen över, vilket leder till att de varierar mellan länder. Lagen har åberopats sparsamt i domstol. Det finns teorier om att detta beror på dekonstruktionsundantaget. Andra menar att lagen saknar användning på grund av den reglerade teknikens grad av sofistikation. Dessutom påstås också att lagen inte används eftersom kretskort har kort för kommersiell livstid. Denna uppsats föreslår att reformera och stärka harmoniseringen av skyddsföremålets definition, synkronisera skyddstiden med de mer populära patenten, att avskaffa den obsoleta materiella ömsesidighetsprincipen, begränsa dekonstruktionsundantaget, samt harmonisera påföljds- och skadeståndsregelverken i syfte att göra lagen mer användbar för halvledarindustrin samt att hjälpa länder skydda sina halvledarindustrier