Den institutionaliserade sexualiteten

Sammanfattning: Detta är en kvalitativ studie med ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt. Syftet med studien har varit att, med hjälp av en diskursanalytisk metod, undersöka vilka rådande diskurser gällande kön och sexualitet som präglar det sociala arbetets praxis av begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”: ett begrepp som i vissa sammanhang används inom det sociala arbetet gällande unga flickor och deras problematik. Undersökningsmaterialet är baserat på två öppna intervjuer med sociala praktiker som arbetar på en statlig institution där unga tjejer och kvinnor är omhändertagna enligt LVU. Detta har i sin tur kopplats till relevant litteratur som berör området kön och sexualitet. Av undersökningen framkommer att den rådande diskursen präglas av en könslig föreställningsvärld innehållandes generaliseringar, myter, stereotypiseringar och objektifieringar. Flickorna konstrueras till traumatiserade offer och manipulativa förföriska sexobjekt, vars sexualitet det inte talas om som deras egen utan denna knyts an till mannen, som i sin tur infantiliseras och avhumaniseras som offer för ett sociokulturellt och biologiskt arv. Trots att begrepp ”gränslöst sexuellt beteende” inte går att definiera enligt vare sig några teorier, anvisningar eller ”officiellt” fastställda riktlinjer används termen som ett för många självklart begrepp inom det sociala arbetets praxis. Ett för oss märkligt fenomen är att etiketten nästan uteslutande appliceras på flickors sexualitet. Skiljandet mellan könens sexualitet liksom konsekvenserna därav blir dock i allra högsta grad verkliga för dem som inbegrips i kategorin. Flickorna konstrueras till ”problembärare” av sin sexualitet och får dras med det i sina utredningar.