Könen, beteendet och likhet inför lagen – En undersökning om tillämpningen av rekvisitet socialt nedbrytande beteende 3 § LVU ur ett likabehandlingsperspektiv

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Författare: Lovis Ramberg; [2019]

Nyckelord: Socialrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Kön och könsskillnader har kanske aldrig varit så omdebatterade som nu. Det finns dock ett ställe där könet inte ska få spela någon roll. Vid rättstillämpningen i våra domstolar. Där gäller istället principen om allas likhet inför lagen. Syftet med denna uppsats är att applicera den principen på tillämpningen av 3 § lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och specifikt rekvisitet socialt nedbrytande beteende. Genom att undersöka gällande rätt och 88 avgöranden från Förvaltningsrätten i Malmö ska frågan om rekvisitet tillämpas olika på pojkar och flickor besvaras. De slutsatser som kan dras är att domstolen använder olika begrepp för att beskriva den unges beteende beroende på om det är en pojke eller flicka. Vidare talar undersökningen om att flickor och pojkar visar sitt socialt nedbrytande beteende på olika sätt. Det beteende som pojkar uppvisar stämmer oftare överens med de riktlinjer och exempel som nämns i förarbeten och praxis. Detta stöds vidare av tidigare forskning. För flickornas del betyder detta att domstolen tillämpar rekvisitet något extensivare för att kunna inkludera den så kallade flickproblematiken. Vid första anblick kan det se ut som att principen om likhet inför lagen inte upprätthålls. Men det beror på vilken likhet som menas. Genom domstolens tillämpning blir pojkar och flickor materiellt lika inför lagen. Slutresultatet blir det samma. Om domstolen inte tillämpat rekvisitet på detta sätt hade antagligen många flickor inte fått den vård de behöver.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)