När språket inte riktigt vill räcka till : lärares uppfattningar av spåkstörning och tidig läs- och skrivinlärning.

Sammanfattning: Sammanfattning Språk är viktigt i många sammanhang men främst i skolmiljön. Läs- och skrivinlärning är en av flera viktiga delar i språkundervisningen som barn möter i förskoleklass och lågstadiet. Språkstörning är samlingsnamnet för flera olika språkavvikelser som kan påverka bearbetning och förståelse av språket. Syftet med studien är att undersöka och beskriva de uppfattningar som lärare har runt diagnosen språkstörning och var deras kunskap kommer ifrån. Studien har teoretisk utgångspunkt från fenomenografin. Sju lärare som arbetar i förskoleklass och upp till årskurs 3 i olika grundskolor och med erfarenhet av undervisning i tidig läs- och skrivinlärning intervjuades. Lärarnas uppfattningar har analyserats utifrån en modell i fyra steg av det material som samlades in genom halvstrukturerade intervjuerna och som senare transkriberades. Fenomenografin vill beskriva människors olika sätt att förstå fenomen i sin omvärld. I studiens resultat framkommer tre områden av uppfattningar av fenomenet språkstörning. Det framträder olika uppfattningar kring förståelse och kunskap över funktionsnedsättningen språkstörning, pedagogiska utmaningar vid läs- och skrivinlärning samt speciallärarens roll. Lärarnas har inte mycket kunskap kring språkstörning vilket kan inverka på undervisning i tidig läs- och skrivinlärning. Lärarna var antingen osäkra på vilken diagnos inom språkstörning men också vad diagnosen verkligen innebär. Det kan vara en orsak till att lärarna intar ett kategoriskt synsätt där de mer ser på speciallärarens roll som den sakkunniga som ger enskild träning i språkförståelse för barn med språkstörning.