Hur terapeuter reflekterar kring sin syn på genus, kön och sexualitet : Ett diskursivt psykologiskt perspektiv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Ersta Sköndal högskola/S:t Lukas utbildningsinstitut

Sammanfattning:

Det är terapeuten som definierar situationen i terapirummet och vanligt är att terapeuten betonar betydelsen av den unika individen, vilket kan medföra att sociala och kulturella faktorer förbises. Syftet med denna studie var att undersöka psykoterapeuters reflekterade kring kön, genus och sexualitet.

Frågeställning: Vilka diskurser framträder i terapeuters utsagor om genus, kön och sexualitet utifrån terapeutisk praktik samt utifrån personliga erfarenheter?

Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem psykoterapeuter och resultatet analyserades utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv.

Resultat: Tre diskurser identifierades; den psykologiska, den biologiska och den samhälleliga. De två förstnämnda diskurserna kännetecknades av meningsbyggande utifrån dominanta diskurser, med en dikotomisk syn på kön, heteronormativ föreställning om sexualitet, naturaliserade uppfattningar om moderskap, intrapsykiska förklaringsmodeller och avsaknad av en kritisk och reflexiv hållning. Den samhälleliga diskursens normkritiska aspekt kännetecknades av en kritisk och flexibel hållning i förhållande till det egna kunskapsfältet, uttryck gjordes för kunskap om makt och ställningstaganden uttrycktes emot heteronormativa förväntningar i vår sociala och politiska kontext.

I diskussionen lyftes frågan om vilket ansvar terapeuten har för att lyfta in frågor om makt i terapin samt behovet av reflexivitet inom det psykologiska kunskapsfältet.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)